Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett misslyckadt försök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löjtnant — och ingen sådan en löjtnant”, snyftade
gubben Prahm, som både kölden, nattvaket och
hungern gjorde blödigare än eljest. Han var annars en
slags stoiker på sitt vis och trodde också fullt och fast
på ett oundvikligt öde, en tanke, som tröstade honom
vid nästan alla tillfällen, men som nu, så här på tom
mage, ej förslog.”
Kompaniet fortsatte marschen, men en annan
röst än Berndtsons kommenderade; manskapet såg ej
längre hans starka, resliga gestalt ibland sig, denne
yngling, som ännu aldrig klagat, ännu aldrig upphört
att hoppas allt af den rättvisa saken och genom det
okufvade, det envisa finska modet.
Mot qvällen voro de åter i fred för anfall och
fingo värma sig litet i några kojor.
Detta var nog för att åter väcka Prahmens mod;
han log väl icke; men hans sorg hade förbytt sig i
den grufligaste ilska mot allt hvad ryskt hette; hade
gubben haft makt som han hade vitja, hade han i
detta ögonblick låtit nedsabla alla ryska fångar som
funnos, till en försoning för sin löjtnant och sin
fanjunkare.
”Om”, sade han och skar tänderna, ”jag finge
hugga ner de ödlorna, man för man, så skulle jag
inte bli trött.”
”Ah, korporalen låter som han vore ryss sjelf”,
yttrade en af soldaterna; “man skall väl vara en kristen,
fast man är arg.”
“Kristen?” frågade korpral Prahm. ”Vet du livad
det är att vara kristen; slå ihjäl hednahundarne.”
”Åh, inte äro de hedningar heller. De korsa
sig för bröstet och mumla en hop, som väl vår
Herre förstår lika bra som finska och svenska”,
anmärkte en.
Korporalens ljusgrå lifliga ögon glödde af harm.
Ӏro de kristna de? Nej, de ha Sankt Niklas till
gud — livad är det för en gud? Jag vill inte stå upp
se;n jag lagt mig för en sådan gud; nej, min själ —
slå ihjäl dem skall man allihop, gamla och unga,
qvinnor och barn.”
”Käre Prahm, vnu säger du det du ej tänker”,
yttrade en ung krigare. ”Nu talar du inte allvar; det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
