- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
190

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förlofningsdagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alla glömma mig — då är det tids nog att besvara
dessa frågor — hon måste ur huset.”

”Men”, återtog hon efter åter en stunds tystnad;
”men hvad skulle folket tro. hvad skulle det väl säga?
Man skulle anse mig för hård, egensinnig, hon skulle
vinna på det i samma mån som jag förlorade; nej,
det går ej an.”

”Gabriel, min käre herre och tillkommande man

— Gabriel är böjlig och ganska användbar — jag
begriper ej; men han riktigt törstar efter att förtreta
Emilia — nå väl, gerna för mig — hon är min fiende,
min börda. — Gabriel skall befria mig från henne;
oh! han skall plåga henne, krossa henne, så att hon
ej mera ser upp och blickar mig in i ögonen — det
lilla helgonet — glorian skall han plocka bort, stråle
efter stråle, till dess hon står lika fattig och
förskjuten, missnöjd med sig och allt — som jag. Fy
Teodora, om någon hört det der och (betraktar sig i
spegeln) sett den der fysionomien, så hade allt varit
förloradt.”

”Lina! (ringer) Lina!"

Flickan kom.

”Se så, börja hårklädseln och håll ej på i
evighet”, yttrade hennes nåd och antog sin hvardagsmin
af förakt, blandadt med ledsnad.

”Hur mår fröken?”

”Bra, hennes nåd, hon är så glad i dag.”

”Glad? Jaså, hvaröfver då?”

"Hon gladde sig åt hennes nåds förlofning.”

”Jaså, ingenting annat, det är högst naturligt;
vidare?”

"Hon frågade mig om hennes nåd också var glad.”
”Och du sade?”

”Ja, sade jag, hennes nåd är glad som ett vinterny
och hur kan hon annat vara, då hon får den hygglige,
söte kammarherren.”

”Hvad är det för slarf der; lägg flätan riktigt, ditt
våp;” afbröt patronessan.

”Jaså, du tycker för din del att jag är lycklig?”
"Ja, hennes nåd.”

”Har du hört andra säga det?”

"Ja, alla menniskor.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free