- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
191

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förlofningsdagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Patronessan suckade djupt och tänkte vid sig sjelf:
"Då måtte jag väl också verkligen vara det.”

Ändtligen, efter en lång, tråkig tystnad, blott då
och då afbruten af en anmärkning och ett svar, var
toaletten gjord och patronessan reste sig upp i glansen
af sin skönhet; det var en drägt af grönt siden och
blonder; något så rikt, så yppigt och tillika så mjukt
och ledigt att den tycktes endast vara en slöja kring
en andevarelse; den rika collieren om halsen, de sköna
brocherna, de glindrande örhängena och de blixtrande
ringarne gåfvo patronessan utseendet af en
fédrott-ning. Sjelfva kammarjungfrun kunde ej återhålla sin
förvåning.

”Låt fröken komma!” yttrade patronessan; ”jag
vill tala med henne.”

Efter några ögonblick inträdde Emilia; en
starkare kontrast än emellan bägge dessa qvinnor kan
man sällan skåda.

Emilia bar en enkel hvit klädning, som tätt
omslöt det smärta lifvet, de ljusa lockarne lågo i ringlar
kring halsen och en schal låg lätt och ledigt kastad
öfver axlame.

”Goddag, kära Emilia”, sade patronessan och vände
bort hufvudet, ty flickans glada ögon smärtade henne;
”goddag, det är sent, tror jag?”

”Ja mamma, det är snart middag.”

”Ja, jag vet — hör på, Emilia, det är i dag en
vigtig stund.”

”Ja mamma, mycket vigtig.”

”Ja, det är just det jag säger, jag ingår ett
förbund för evigheten.”

”För hela lifvet”, anmärkte Emilia, ”jag önskar
er lycka mamma, mycken lycka.”

”Tack! Emilia — emellertid så — så — då nu
min ställning blir förändrad, så — så.”

”Tala ut, mamma!”

”Kanske Gabriel önskar att du lemnar oss; jag
vill det visst icke, du kan vara öfvertygad derom; men
om du kunde flytta till din bror, som — ”

”Ack mamma, Carl har ingenting sjelf, blott
kaptens titel, men endast löjtnants lön.”

”Jaså, jag tänkte att —”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free