- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
193

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förlofningsdagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ner i ert och mitt hjerta; mamma! jag ber er om
intet”, fortfor hon och knäppte samman händerna,
”om intet, intet för mig; men mamma, känn efter,
fins der ingenting i ert hjerta, som hviskar: du gör
orätt, du vandrar ej på Guds vägar! Är det ej så,
mamma?”

”Emilia, tyst Emilia”, hviskade styfmodern och
lutade hufvudet i handen. — ”Nej, nej! alldeles
ingenting, dåraktiga flicka”, sade hon efter några ögonblicks
besinning.

”Således åter nej — ack, mamma! så kan det ej
vara; vet ni, min mor, så får det ej vara. Jag är
ålagd att säga er hvad min själ känner, ty äfven der
hviskar en röst och frågar: hvarför talar du icke?

”Hvad har jag då egentligen gjort så
förskräckligt”, sade patronessan med ett flatskratt, ”så att min
fröken dotter behöfver uppträda med moraler?”

Emilia skakade på hufvudet; ”mamma! tala inte
så; det är en varm själ, som vill tränga intill er, det
är en helig kärlek, som vill tala sanning, stöt ej ifrån
er den enda gång, som kanske en menniska vill säga
er ett sant ord.”

”Du är en fantast, Emilia, tala ut, jag förlåter dig.”
”Det finnes en lycka som bor här — inne — i
hjertat, en annan som fmnes öfver allt — och
ingenstädes; se mamma, känn en gång hvad en inre
tillfredsställelse vill säga och sedan glömmer ni alldeles
af hvad ändras omdömen säga. Vet ni hvad? Den,
som är glad i hjertat, bryr sig ej om andras dom; det
är som då en ande far ifrån jorden och glömmer allt
för de högre verldar, der han nu lefver.”

”Det der är vackra betraktelser, rätt skönt,
ordentligt drömtyderi — nå, min goda fröken, har inte
hennes salig mor kommit och gifvit henne denna lilla
nätta ambassad? — Förlåt mig, att jag frågar.”

”Jo, mamma — kanske också det; jag har i
drömmen ofta sett min mor och er, och alltid har hon med
sorgligt medlidande betraktat er.”

”Jaså, min goda Emilia; helsa då er fru mor, att
jag i dag förlofvar mig med kammarherren Ljungsköld
och att således den himmelska slägten ej behöfver
besvära sig.”

Altartaflan. 13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free