- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
201

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förlofningsdagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Aja, det kan så vara”, inföll landtrådet, ”men
uppriktigt taladt, det är verkligen lika så godt alt vi
bli af med Finland; det passar ej för vårt geografiska
läge, är halfva året stängdt från moderlandet och — ”
”Onkel går alltför långt in i politiken”, afbröt
honom Gabriel, ”jag vill ej gå så grundligt åt saken;
men a propos om striden vid W. bro; om herrarne
kände en målare här i Stockholm, som hette
Berndtson (sneglande på Emilia), så är det gifvet, att han
fallit — han är dödskjuten.”

Ej en min förändrades i Emilias ansigte, blott när
hon kastade en hastig blick på Gabriel, tycktes ett par
små rynkor bilda sig på hennes hvita panna;
kammarherren deremot slog ovilkorligt ner ögonen.

”Hon har förställning, som öfvergår min”, tänkte
patronessan.

”Det der är ett obehagligt ämne”, yttrade hon
värdigt. ”Vi kunna tala om annat.”

”Kanske det kunde tillåtas mig”, sade
kammarjunkare Gyllenörn, ”att yttra några ord?”

”Mycket gerna, jag hör er alltid med nöje.”

”Nå väl, hennes nåd, jag märker att tonen i ert
hus blifvit gladare än förr; jag skulle utbedja mig att
få öka nöjet med en berättelse.”

”Gerna, gerna, min bäste”, sade patronessan och
antog en hvilande ställning, under det att hon lekte
med sitt ena armbandlås, som hon knäppte upp och
igen.

”Vet ni”, sade kammarjunkaren, ”en af mina
vänner hade en ungdomsvän, lycklig make och far; men
olyckan drabbade honom, hans trogna maka sjuknade
och när hon dog, bad hon sin man att gifta sig med
en flicka, som hon ansåg för en god, en ren engel,
värdig hennes förtroende.”

”Förlåt, herr kammarjunkare”, afbröt honom
Gabriel, ”det der låter som en akademisk föreläsning.”
”Kan så vara, emellertid fortfar jag med hennes
nåds tillåtelse.”

”Ja, fortfar”, sade patronessan, som lyft sig ur sin
hvilande ställning och i en obehaglig spänning hörde
sin för detta rodocka tala.

”Ja, min nådiga, den der flickan blef hans fru,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free