Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gabriel och Theodora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är tid att ormen tränger sig emellan den
gråhå-rige Adam och hans ljuslockiga Eva — ha ha ha.”
”Om de äro lyckliga, begriper jag ingenting af
allt”, yttrade hennes nåd.
”Åja, kära du, folk som är förvridet, kan finna
lycka öfver allt — ute på Danviken är hvarenda
galning den lyckligaste under solen.”
”Ja, det måtte så vara.”
”Och vi, som äro kloka och praktiskt förståndiga
menniskor”, sade Gabriel, ”äro inte så fullkomligt i
tredje himmelen som de der galningarne, som lefva
af illusioner.”
”Det måtte ändå vara rätt bra att ega sådana
illusioner”, suckade hennes nåd.
”Du blir minsann helt tendre, ha ha ha, åh
ingenting är lättare, min vän. Imaginera dig endast att
vi älska hvarandra in i döden; det är en lätt sak för
fruntimmer att imaginera sig allt; att vi äro ett par
turturdufvor till exempel och låtom oss flytta ut till
boet: det gudomliga Malma, och der lefva af mjölk
och bär — i stilla oskuldsfull ro.”
”Vi? Nej, kära du, det kan aldrig falla mig in.
Emellertid är det ändå löjligt nog med det der
himmelska lefvernet hos Emilia och hennes man; de lära
fått treenigheten full.”
”Hvem då? Har målaren stått upp från de döda?”
”Ånej, så rasande är det icke heller; men lilla
Johanna, syjungfrun, din förra flamma har flyttat dit
och är som syster i huset.”
”Jaså, hon? — Ja, det är för broderns skull;
obegripligt att gubben inte begriper att det är en
qvarlefva af den heliga låga lilla Emilia närde i sitt
oskuldsfulla hjerta.”
”Åh, Emilia är slug hon; var säker, hon bedrar
sin lilla gubbe upp öfver öronen.”
”Det förstås; emellertid lefver han i en himmelsk
glädje och dyrkar sin goda engel — ha ha ha — den
historien var rätt rolig.”
”Emilia borde likväl en gång qväsas”, sade
hennes nåd bittert, ”för all den otack, med hvilken hon
belönade mig.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
