- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
212

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gabriel och Theodora

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Ja, men oss emellan sagdt, förbannadt slipade
dagar hade hon hos dig.”

”Jaså, — huru då? Fick hon ej allt hvad hon
behöfde kanske?”

Ӂja, men visst var lifvet henne litet surt; men
det är ej att tala om, ha ha ha; nu är hon emellertid
alldeles fri och ledig och har en liten gubbe, som är
till för att offra upp allt hvad han eger.”

”Ja, hon är mycket lycklig, som har en man utan
praktiskt förstånd, en liten romanesk herre, som samlar
sigill och är en narr för hela verlden.”

”Han är slugare än du tror, den narren”,
anmärkte Gabriel.

”Jag tror det nästan och det gläder mig; men
jag kan ej neka, att Emilia ej förtjenar en sådan lycka.”
”Nej, Theodora, det säger jag också; det
kommer nog tider, då gubben får öppna ögon.”

"Det bör han ha så snart som möjligt, det är synd
att se på hur han bedrages.”

”Ingenting är lättare; äro vi öfverens, Theodora?
Du finner att då jag kan vara dig till tjenst, är jag
genast färdig; du kan vara säker att det faller smolk
i den söta gräddan.”

”Ja, derom är jag öfvertygad; men hur snart?
Att beständigt höra att Emilia, den intriganta engelen,
är lycklig, att der är stilla och fridfullt — ja,
kärleksfullt i huset — inte gör det mig ondt, men det är
ändå ibland kuriöst att se, huru ödet skickar sig. Gud
skall veta att vi icke äro lyckliga; du tar dig alltför
stora friheter; man måste åtminstone synas lycklig

— det kan du väl begripa. Hvad skall folket säga
om oss, om mig, som gifte om 111ig med dig, då du
begår den ena oförsigtigheten efter den andra?”

”Åh, var inte svartsjuk, kära du.”

”Alldeles intet, jag bryr 111ig ej 0111 något; men
skenet måste man bevara. Hvad lefva vi för, om vi
ej ha andras aktning? — Käre Gabriel, jag talar
uppriktigt. Jemförelserna mellan Gyllenörnska himmelen
och vår jordiska lott utfalla ej till förmån för oss.”
”Vi måste således polera upp vår sällhet något
litet och sudda en smula på den lille
kammarjun-karens.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free