- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
214

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gabriel och Theodora

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Välkommen, lilla goda vän. Förlåt att vi taga
emot så här, då vi ej ha annat att bjuda på än vårt
sällskap.”

Rådinnan neg många gånger, innan hon tog plats
i den lilla soffan.

“Om jag ej varit så intimt lierad med
kannnar-herrinnan”, sade hon, ”hade jag visst ej på en annan
dag än mottagningsdagen helsat på och trängt mig,
men vänner emellan så — ”

”0, oändligen välkommen, just samma beräkning
gjorde å vår sida öfverraskningen desto gladare.”

”Kanske rådinnan vill höra min lilla Theodora,
liksom jag”, yttrade Gabriel; ”fortfar, min goda hustru,
du är alltid så snäll.”

”Det är verkligen ej att bjuda främmande på,
älskade Gabriel; fastän du har den vurmen, så är det
dock ej alla som dela din smak.”

”Bevars, bevars, jag vet ingenting skönare än
musikaliska sånger”, yttrade rådinnan, ”var så god, så
alltför god, lilla goda kammarherrinna.”

”Theodora!” yttrade Gabriel, ”hör du nu att det
finnes flera än jag som älska sång — sjung du — se
så” (kysste henne på pannan), ”se så, nu vända vi
bladet; den här: ”De flyende stunderna ila.”

Hennes nåd smålog som en engel och började
sjunga.

Emellertid skola vi betrakta rådinnan Ljungner,
der hon sitter i soffan och slingrar på hufvudet som
en steglitsa. Hon hade någon likhet med ett sådant
litet djur, ty i det snart gråspräckliga håret bar hon
en mängd mörkröda blommor och långa guldax, som
svajade, då hon vände på hufvudet. Hon var eljest
en af de fulaste personer man kunde se, ful nemligen
i den spetskantiga stilen, som är motsatt den
trind-lagda.

Det var ett temligen magert ansigte med ett par
små spelande ögon på hvar sin sida om en skarp

näsa.

Den der rådinnan var af naturen egentligen icke
ämnad att umgås med de förnäme; men hon hade
dock kommit in i cirkeln på helt enkel fason. Hon
var nemligen rik, enka efter en skräddare, som för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free