- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
218

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gabriel och Theodora

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Allt för gerna, min engel, endast den der
sy-mamsellen vore vacker”, skrattade kammarherrn. ”Skyll
dig sjelf, Theodora; jag för min del köper dem hellre
hos skräddaren.”

”Åja, då får man också alltid ärligare och
bastantare vara”, anmärkte rådinnan, för ett ögonblick
återfallen i sina forna skråidéer.

"Men", återtog hon hastigt uppvaknande till sin
nuvarande rang och värdighet, ”men jag måste åter
gå och lemna herrskapet åt sig sjelfva. Stackars
Ljungnér der hemma sitter och väntar; han vet precis inte
hvar jag är, utan tror att jag är bergtagen. Mjuka
tjenarinna.”

”Det är en odräglig menniska den der
skräddar-madamen”, yttrade hennes nåd, så snart den goda
vännen gått. ”Det är alldeles obegripligt, att hon tycks
glömma hvem hon varit."

”Det är en präktig menniska, tycker jag”,
svarade Gabriel och gnuggade händerna, ”ha ha ha, jag
ville just se henne tillsammans med tant Elisabet. —
Hör på, vi måste i morgon dag göra visit hos tant
Elisabet, hon lär må illa. — Det kunde hända att vår
Herre ville ha henne och sedan så behöfver jag ej
appanaget.”

”Vi skola tänka på en förhöjning, men med ett
vilkor.”

”Att Gyllenörns få det litet grått i huset.”

”0, nej fy! men litet närmare underrättelser om
dem behöfde jag. — Slår ej min förmodan felt, så är
det ej så lyckligt som det ser ut, och om det vore
det, så kan det ej fortfara synnerligen länge; en
gammal gubbe och en ung hustru — (skakande på
hufvudet) nej, det förstår jag inte.”

Gabriel småskrattade och sneglade falskt på sin
hustru: ”du skall få nödiga upplysningar. — Farväl
så länge — emellertid så var trankil, jag skall ej
exponera oss för prat — vi gjorde vår sak temligen för
rådinnan — en liten vacker scen.”

”Åja, för att vara spelad af dillettanter”, yttrade
hennes nåd vårdslöst och tankfull.

”Du faller i penséer, farväl, min engel — au
re-voir.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free