- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
220

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kammarjunkarens

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kammarjunkarens.



Det är lättare att lefva stilla och undangömd i
hufvudstaden än på något annat ställe. Om man der
vill i fred och glömd lefva med sig sjelf och de sina,

behöfver man blott hyra en liten våning på söder.

Det är gifvet att en Stockholmare anser slussen för
Gap Finisterre och vänder om, då han får se backarne
uppföre; man skall rent af ha ärende till söder, i
annat fall blir man qvar i staden. Allt detta visste
kammarjunkaren Gyllenörn, som derföre också hyrde sig
en våning på Hornsgatan, del i en liten trädgård

och en utsigt sådan man endast i Stockholms peri-

feri kan få den, öfver stad och land och sjö på en
gång.

Den lilla familjen behöfde ej många rum och dessa
voro långt ifrån möblerade med lyx.

Skulle trefnaden bero på den glans som omger
oss, skulle kammarjunkarens våning varit långt ifrån
treflig; men der var nätt och prydligt, fastän möblerna
ej voro annat än perlfärgade och klädda med kattun,
(mahogny och morino voro rara den tiden); der
funnos inga trymåer, inga kristallkronor, inga vaser eller
bilder; men der funnos taflor på väggarne och
blommor i fönsterna och; detta passade bättre med det öfriga.

I det gemensamma rummet eller, som det skulle
kallas, förmaket sutto vid samma tid, som föregående
kapitel, tvenne unga fruntimmer inbegripna i ett
samtal.

Det var Emilia och Johanna Berndtson, som nu
bodde hos kammarjunkarens och utgjorde Emilias
nästan enda sällskap.

Emilia var ännu samma eteriska, lugna och stilla
väsende, som hon förut varit. Hon var van att
genomgå „ sjelfpröfningens skärseld och var derföre i
stånd att uthärda prof, för hvilken annan som helst
skulle dignat; hennes ansigte bar derföre en stämpel
af stillhet och glädje; men denna åter var genomstrå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free