- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
221

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kammarjunkarens

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lad af en enda ianke, som ständigt tycktes sysselsätta
henne.

”Borta är bra; men hemma är bättre”, yttrade
Emilia till Johanna, som lutad öfver sitt arbete nu
såg upp och skrattade.

”Ja, men vi hade ändå bra roligt i går”, sade
denna; ”men som sagdt är, det är isynnerhet roligt,
derföre att man dagen efter kan genomgå allt i
minnet; då blir allt något helt annat, ha ha ha, den der
rådinnan Ljungnér, och hvad hon gjorde sig möda
att få reda på, huru vi lefva. Du kan tro att jag var
något utförlig; hon blef alldeles utom sig, då jag
talade om våra supéer.”

”Supéer? Johanna, vi ha ju ej haft en enda?”
”Vi? Jo visst, vi få ju mat hvarenda
qväll”,skrattade Johanna.

”Men kära du, det kallas ej supé.”

”Likgodt, jag talade om att vi hade supéer och
dermed punkt; hon frågade då hvilka som besökte
oss — åjo, från hofvet.”

”Från hofvet? Hvem då i Guds namn, Johanna?
Du är ju tokig som gör upp sådana historier.”

”Jaså, är inte kammarjunkaren sjelf en man, som
är från hofvet? Emellertid, du skulle sett, hur den
granna frun spetsade öronen och hur hon sade: ”inför
min lefvande Gud, jag trodde aldrig att
kammarjunkaren var road af främmande, — ha ha ha, nu går
den historien i hela staden dernere. Inte veta de huru
vi ha det pä söder, det är som ett främmande land;
en ö i söderhafvet, en sådan vi läste om häromdagen,
ha ha ha. Vet du, det finnes ingenting roligare än
att så der lägga nytt på posten. Hvad nu rådinnan
skall skjutsa omkring, innan hon får berätta sin nyhet
och — att ingen tror henne — emellertid, jag var
blott mystisk och sade ej ett ord osant.”

”Men kan du roa dig åt sådant?”

”Ja visst, lilla svägerska, ganska mycket. — Skulle
man inte skratta åt hvad som händer och sker, skulle
man icke skratta åt löjliga menniskor, hvad skulle man
då skratta åt?”

”Men deri gör du orätt; du mins att då du såg
min man första gången skrattade du åt honom —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free