- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
224

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kammarjunkarens

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

från lasarettet; jag skall dit för att träffa en som
nödvändigt vill tala med mig.”

”Hvem kan det vara?” frågade begge liktidigt.
”Ja, se det är just knuten; troligtvis är det någon
fattig, som jag förr hjelpt och som åter behöfver mig.
Jag har fått många sådana bud förut; men denne är
sjuk, det synes af stället. Hör på, Emilia, behöfver
jag egentligen raka mig? Hm, gjorde det i går?
Tycker inte att det behöfs.”

”Jo, kära Gyllenörn, det är alldeles nödvändigt”,
sade Emilia, som isynnerhet drog försorg om att
gubben skulle visa sig med heder.

”Du var ju alltid så gentil, då du var ungkarl.
Käre gubbe, då visste du allt det der sjelf, men nu
skall du alltid fråga mig.”

”Jo jo, Emilia”, skrattade kammarjunkaren; ”du
är ju mitt stöd, mitt andra jag; nu är det din pligt
att tänka åt mig. Jaså, jag skall då göra mig grann.

— Hör på, flickor, jag kommer hem klockan tu och
då skola ni få fullständiga underrättelser.”

Efter en stund kom gubben klädd tillbaka.
Besynnerligt nog såg han verkligen yngre, gladare och
friskare ut, sedan han blifvit gift än förnt. ”Se så,
Emilia, min goda dotter”, sade han och kysste henne
på pannan, ”se så, nu är jag väl presentabel; du vill
icke att din far — man skulle jag säga — skall få
anmärkningar på sig — och ser du, jag gör som du
vill. — Se så, farväl.”

”Och denne”, sade Johanna sedan han gått, ”har
jag skrattat åt; huru kan man vara så samvetslös?

— Du är lycklig, som han håller så mycket af.”

”Ja ja — Johanna, Gudskelof att han håller af
mig och jag honom; han är allt, fader, moder, broder,
allt är han.”

”Och han uppoffrade sin ställning för att skaffa
dig lugn och frid.”

”Vet du”, hviskade Emilia, ”vet du, när han som
sin hustru för första gången förde mig hit; det var
om qvällen, och det talrika bröllopssällskapet, ty min
styfmor gjorde ett stort bröllop, försmädligt drogo på
munnen, då den gamle gråhårige mannen hemförde
sin unga brud. När vi då kommo, jag kan ej neka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free