- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
225

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kammarjunkarens

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att jag darrade, dä han förde mig uppför trappan,
häruppe voro rummen upplysta.

Se här, sade han, se här, Emilia, är ditt hem; här
är salen, nog för oss, — här är förmaket, tilläde han
och förde mig hit; här är också din bäste vän, sade
han och pekade på Alfreds porträtt.

Äfven detta? sade jag och lutade mig mot den
ädle mannen.

Åh, det är ingenting, Emilia, återtog han; ser du,
här innanför är din lilla egna kammare; der skall du
bo, min dotter, tilläde han och kysste mig på pannan

— Gud välsigne dig. — Kom ihåg att du är hos din
far; de döda vakna icke; våra seder förbjuda äfven en
gammal gubbe att beskydda en flicka, om ej kyrkan
läst sin välsignelse öfver dem.

Det är ett missbruk, Emilia; men jag hoppas att
det ej skall tillräknas mig.

Då började jag att gråta, jag vet ej, men i det
ögonblicket stod den ädle misskände gubben framför
mig i ett himmelskt ljus.

Trösta dig, Emilia, sade han sakta och innerligt,

— hvarken du eller jag skall svika vår ed; vi skola
älska hvarandra i nöd och lust — det kunna ju
också vi?

Ja, ja, ädle man! sade jag.

Nå, då är allt bra, min flicka; var nu blott lugn
och glad igen och då du är lycklig, så låna mig en
smula af din stilla fröjd.”

"Ack ja, det är en god far vi ha”, suckade
Johanna, ”och honom har jag skrattat åt.”

Kammarjunkaren blef länge borta.

Den tiden var kungliga lasarettet ännu ej hvarken
så vidsträckt eller så ordnadt som det sedan blifvit. I
en af gångarne i norra flygeln ligger ett rum i nedra
våningen, der då de sjukaste, de som voro behäftade
med de svåraste skadorna, hade sin plats. Hit förde
man den goda gubben, då han frågade sjukvaktaren
efter den, som sändt bud till kammarjunkaren
Gyllenörn och begärt ett samtal.

Rummet var lågt och dystert, garneradt med sän-

Altartajlan. l-J

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free