- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
227

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kammarjunkarens

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det vet jag, och känner också hans syster — Johanna,
Johanna, Johanna Berndtson.”

”Hon är hos oss, hon mår väl och är lycklig så
pass hon kan, med sitt lynne. Hon sörjer bittert sin
bror och sin fästman.”

”Jaså — jaså, hon sörjer ännu — ja, herr
kammarjunkare, jag är just den der Gustaf Lönner; ser ni,
kammarjunkare, det var derföre jag ville tala med er.”
”Gustaf? Käre Gustaf, nu känner jag igen dig.
Porträttet är der hemma hos oss. Men du är mycket
förändrad.”

”Jo jo, det tror jag nog och det är inte underligt

— först gåfvo mig ryssarne en kula i knävecket och
sedan hade deras fältskär ej förstånd att taga af benet;
således är knät nu förbi, det har slagit sig brand deri

— man säger att jag skall dö; men man vill försöka
att taga af benet, om det kan hjelpa.”

”Stackars Gustaf, när skall det ske?”

”1 morgon — åja, det kan gå på två sätt:
antingen dör jag eller blir jag en krympling, en stackare på
träben; emellertid så ville jag gerna träffa Johanna,
sedan man stympat sönder mig — den väntan skall göra
att det ej gör så ondt; hm, då vill jag tala med henne;
men —”

”Ja, det skall du.”

”Ja, men kanske det vore lika så väl, om det går
illa, att hon är i sin gamla tro — att mista sin
fästman två gånger är svårt — det värsta har svidit ut
nu — och ligger jag här i det tysta, så gör det henne
minst. — Vet kammarjunkaren, det enklaste är att ni
icke säger något — ni tiger — operationen må göra
så ondt den vill, det går nog öfver. Blir jag sämre
sen, så är det ej värdt; då tiger ni. Nalkas det slutet
med mig, så kom till mig, sitt hos mig, hjelp mig sen
till ro; men tig likväl — det är ju ingenting annat än
att jag verkligen är död.”

”Men Johanna skulle bli så glad.”

”Åja, först ja; men sedan? — Hur gick det
sedan? —”

”Vi skola hoppas det bästa.”

”Ja, det har jag just nog; när jag fick skottet och
låg der bland de andra liken, då tänkte jag genast:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free