- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
232

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kammarjunkarens

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vara i en beständig spänning. Först andra
eftermiddagen tycktes hon lugnare och då Emilia smekande
sade: ”Du är lugnare nu, snälla Johanna”, svarade
denna:

”Nu är det gjordt, nu är domen fallen,
operationen är öfver; nu börjar jag att hoppas.”

Under dessa svåra dagar var kammarjunkaren den,
som skaffade de hemmavarande underrättelser om den
sjuke. Läkaren hade gifvit bestämdt förbud mot andra
besök än af kammarjunkaren — och derföre satt
Johanna hemma.

Detta fortfor en hel vecka; det förr så glada, så
ombytliga lynnet var nu stilla och stadigt. Johanna
satt som det tycktes lugn och arbetade; men hon blef
allt mera blek och matt och man fruktade att hon
skulle sjukna.

Då kom kammarjunkaren en middag hem med ett
helt annat uttryck i anletsdragen än någonsin förr och
genast flög Johanna upp.

"Han är bättre, Gud i himlen! han blir frisk —
ack! ack! jag är så glad, så glad” — och nu grep
hon Emilia om lifvet och svängde om på golfvet —
”ack, Emilia, vi skola öfva oss. — Jag skall dansa på
bröllopet, fast min man går på träben. Ha ha ha, så
barnslig jag varit som tviflat på att allt skulle gå bra

— hur mörkt det är. så får man icke misströsta.”

Johanna hade rätt; Gustaf var på bättringsvägen.

Visst studsade hon något, då hon första gången
såg den bleka, uttärda gestalten och i honom
igenkände sin egen Gustaf, den glade, lugne och trofaste
Gustaf; men hon tröstade sig snart och var så glad, så
glad, att sjelfva Gustaf, oaktadt sina plågor, ej kunde
låta bli att skratta åt hennes barnsliga upptåg.

Han låg nu i ett eget rum. Kammarjunkaren hade
skaffat honom det, och allt gick bra, fort och väl.
hvartill troligtvis Johannas dagliga besök ej litet bidrog.
Hans lynne var så gladt och så sorgfritt att
organismen fick ro att återtaga sin gång.

Johannas glädje verkade motsatsen på Emilia. Der
lade sig en tyngd åter på hennes själ, hon hade förut
så lätt burit den; men nu då Johannas Gustaf var
räddad, kom hon att tänka på möjligheten af att Alfred

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free