- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
234

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malma prestgård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var hemma i stafningsläran. Han var årsbarn med
vördig prosten, det vill säga att hans ärtal var
”fyra-tiotre”, (1743) och detta var egentligen det, som han
drog fram, när han ville sätta sig i respekt.

Derinne i prestgården bodde prosten Hagin. Det
var en af dessa gammaldags prester på landet, som
lefde för kyrkan och för landtbruket; han predikade
hvarannan söndag, hade ej ännu adjunkt och sökte
ingen, emedan han och komministern voro tillräckliga.

Hela veckan igenom skötte han sin ekonomi,
vandrade öfver sina åkrar och ängar från bittida till sent.
berömde en och grälade på en annan, snokade i alla
vrår och vinklar och ville öfver allt ha ordning och
skick såväl i sitt hus som hos sitt folk.

Det var en sträng man gubben Hagin, och der
fans ingen sockenbo, som just hade hjerta i sig att
säga emot, när prosten ville något riktigt med besked.
Han var derför nära nog allstyrande i socknen, och
hade ej Malma bruk varit, hade han varit allrådande.

Men der hade han en permanent ovän i
inspektoren, hvilken också det kunde vara; prosten tålde
hvarken de seder, som rådde på bruket, eller det sätt med
hvilket folket behandlades. — Alla fel och alla
orättvisor voro en gång för alla inspektörens skull, enligt
hans öfvertygelse. Denna pfvertygelse hade han en
gång fått och den behöll han.

Om vi inträda i prestgården, finna vi i
hvardags-lifvet två personer; den der vördiga gumman, som
sitter i en länstol och spolar garn, är prostinnan och
den andra hennes piga, en gammal beskedlig
menniska, som gått i arf inom slägten och som i alla
stycken var bra, utom att hon var mer än beqvämligt
dof. Prostinnan hade derföre något svårt att tala vid
sitt sällskap; men detta bekom dock ej den gamla
pigan något; ty liksom för att ersätta den brist, som
vidlådde hennes öron, ville hon genom ideligt prat söka
att vara intressant och rolig på sitt sätt — under det
hon spann.

”Ja, det må man säga, att det är underligt med
Anders i Skogstorpet under Malma. Herre Gud, hvad
det ändå är syndigt att så fästa sig vid ett ändligt
ting. Prostinnan mins väl hans lilla flicka, den der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free