Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malma prestgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som målaren afkonterfejade på altartaflan; man skulle
just skämmas att sätta en sådan der liten unge på ett
heligt rum, midt uppe ibland Guds heliga englar, hm
hm. Stackars Anders, som inte bättre förstår — hm
hm.” — Surr surr surr, lät spinnrocken.
”Hur då? Stina!” skrek prostinnan, som var så
van att höra gamla Stinas prat, att hon saknade
något i sin trefnad, då hon ej hörde den gamla
tjena-rinnan.
”Hur då? Jo, det vet väl prostinnan att han ännu
går och sörjer; det säger herr Åkeson — och si det
är bara af sorg; för han trifs inte, sedan flickan dog
och bara då han är i kyrkan ser han glad ut; men
då sitter han, liksom han vore tokig och nickar och
ler åt altartaflan, liksom det der syndiga belätet —
Gud förlåte den som satt dit det — varit lefvande och
varit hans egen flicka.
Jo, hon dog, vet väl prostinnan, som sjelf skänkte
sveplakan och se’n rekommenderade gamla gumman
svärmor till fattigdel; herre Gud, hvad hon är
skröplig. — Vår Herre kunde intet bättre göra än om han
kallade henne”, — surr, surr, surr. — ”Det är lika
väl en underlig tafla, hm hm”, surr surr, lät
spinnrocken.
”Huru då, Stina?” var åter prostinnans fråga.
”Hur då? Jo si, det var inte bara han som blef
”rasvill” i den taflan, hm — det finnes väl flere.”
”Hvem då, Stina?”
Ӂh, inte pratar jag efter prat; men jag kan sjelf
se, fast jag inte hör så bra — sade prostinnan något?
— Jaså, det var ingenting; men jag kan se, som jag
säger, med mina egna bägge ögon och det är synd
och skam med sådant.”
”1 dag är du fasligt tystlåten af dig, Stina”,
små-skrattade prostinnan, ”sjung du ut såsom du tycker.”
”Åja, visst tycker jag att mamsell Aurora är en
så välskapad Herran Guds engel, att man skall vara
stock och sten för att inte hålla af henne; hm hm.”
”Det göra vi ju också alla”, inföll prostinnan.
”Aurora är Gudi lof en rar flicka och med Guds hjelp
skall hon göra sin man lycklig, om hon blir gift.”
”Åh, skulle hon inte bli gift? Var inte rädd för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
