- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
242

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malma prestgård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ansåg sig som en slags tribunus plebis och dertill
tjenare åt en Herre, som är öfver alla verldens herrar.

Denna slags stolthet finner man ofta hos gamla
hederliga, för sitt embete nitiska landtprester, en slags
maktfullkomlighet, som utgår från Gudi och mammom,
som stöder sig på öfvertygelsen och folkets medhåll.
Det var således naturligt att förhållandet skulle bli
spändt; ty ordspråket säger, att två stora ej trifvas i
en påse.

Prosten skrufvade derför något litet på kalotten,
så att Aurora, på en vink af modern, som märkte att
gubben ämnade bli hvad man kallar ”uppriktig”,
nalkades sin far och hviskade ett bönfallande: ”pappa
lilla71.

Det är möjligt att prosten också ej yttrat något,
om ej olyckligtvis kammarherrinnan, som beständigt
ville synas ega ett varmt och godt hjerta, utbredt sig
öfver sin sorg öfver en afliden kanariefågel.

Menniskor utan hjerta gå alltid till öfverdrift, då
de skola vara ömhjertade; de ha en aning om att
något sådant finnes, men de hafva intet begrepp om
gränsen mellan sann menniskokänsla och pjoller.

Detta upprörde på en gång prostens lynne, han
sköt kalotten ännu längre fram i pannan och sade:
”Detta är visst ömt och vackert mot de oskäliga
djuren; men värre är då menniskorna behandlas som
oskäliga djur.”

”Ja, deri har prosten rätt; menniskan är grym
mot sina likar.”

”Nu kommer min älskade Theodora på sitt
älsk-lingskapitel”, inföll Gabriel och tryckte sin hustrus
hand.

”Det gläder mig, det gläder mig”, återtog prosten.
”Herrskapet har också bästa tillfället att på Malma öfva
barmhertighet eller åtminstone rättvisa, hm, jag får
säga att det ej går rätt till på Malma; det finnes intet
år, som ej någon fattig enka med barn blir vräkt från
hus och hem och måste gå omkring och tigga. Jag
får uppriktigt säga, att jag som pastor väntar att
herrskapet tillhåller sin inspektor att fara fram som en
menniska och icke som en blodsugare.”

”Inspektor Grönlind är likväl känd för en ganska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free