- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
245

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malma prestgård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bredvid Aurora och jagade blodet upp på hennes
kinder med att säga:

"Kapten Sjernros är, som jag hör, lycklig nog att
intressera edra föräldrar. — Det är således ingen mer
än ni sjelf som behöfver tala.”

”Jag förstår er ej, herr kammarherre”, hviskade
flickan och steg upp.

Sedan herskapet rest, hade prosten knappt
åter-vändt från grinden, dit han efter gammal sed följde
sitt främmande, förr än prostinnan började på med ett
lamentabile.

”Vi bli utskämda, vår stackars flicka blir olycklig
för att du nödvändigt skulle dra hit den der
menniskan. — Jag satte mig alltid deremot, men det var ej
värdt; han var en af dina favoriter.”

”Om jag inte ser rasande, så är han lika mycket
din”, invände prosten; ”skola vi bry oss om hvad det
der sällskapet säger?”

”Men de der utsprida osanningar om vårt barn.
Aurora blir utskämd för hela verlden och Stjernros
måste flytta, ja, det måste han.”

”Nej, han blir qvar, vill Gud; inte bryr jag mig
om hvad sådant der herskap säger.r

”Men hela verlden säger detsamma.”

”Nåja då, men Auroras ögon äro oskyldiga och
så länge bär det sig; dessutom så om Stjernros friade
till flickan, kunde vi väl inte anse det så fasligt.”

”Käre Abraham, tag då skäl”, bad prostinnan.
”Jag vet inte hvart Aurora tagit vägen, hon gick ut;
stackars flicka, som skall komma i rykte för sin färs
envishets skull.”

”Nu är du ond, gumma! Nu kan du väl bli
beskedlig igen; hm, jag skall höra mig om. Kan
Stjernros få ett annat ställe, så skall jag säga honom
reso-nen, och han får flytta. I annat fall så ske Guds vilja;
jag tror att oskulden gerna tål litet sqvaller, men är der
bara en liten liten ”skavank”, så tål det ej en smula.”
Prostinnan fann sin flicka i väfkammaren. Hon
satt och grät, så djupt hade samtalet sårat henne.
Äfven hon ansåg nödvändigt att Stjernros skulle flytta,
men hon fann denna utväg så ledsam, att hon sörjde
äfven däröfver.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free