Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beräkningen strandar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aldrig hade Aurora förefallit den unga kaptenen
vackrare; hon såg bra ut; var en frisk, glad varelse,
treflig i sitt sätt att vara och tecknade sig att bli en
bra husmoder; men ingenting vidare. Han hade aldrig
känt något annat för denna flicka än att en dager från
hans tillgifvenhet för hennes far föll på henne och
belyste bilden. Nu fann han att det var något
annat; ty hon framstod nu i sann qvinlig blyghet och
vågade ej längre som ett gladt barn se honom in i
ögonen.
Äfven för Aurora voro åsigterna ändrade. Hon
hade aldrig tänkt på att hon skulle kunna tycka om
kapten Stjernros, lika litet som det kan falla en syster
in att bli kär i sin bror, huru skön och förtjenstfull
han också synes henne; men i samma ögonblick
Aurora fann att Stjernros var en främmande karl, som
det riktigt nog gick an att älska mera än en bror, var
denna barnaglada säkerhet, denna förtröstan på egen
kraft förbi och hon fruktade nu att verkligen komma
att tycka om honom mera än hon ville.
”Ni är så fåordig, mamsell Aurora”, återtog
Stjernros leende. ”Vi äro väl ej främmande för hvarandra
— nej, det är ej möjligt. Så länge har jag varit härT
att ni väl anser mig för en bror? Är det inte så?”
”Jo, för en bror, kapten Stjernros”, hviskade flickan.
”Ha ha ha, det der är en riktig komedi, står du
inte der så tåpig, kära Aurora, att det är riktigt
ledsamt”, sade prosten; ”hm, det har kommit ugglor i
mossen skall bror veta; der hin onde och spökelse
göra visiter, lemna de alltid svafvellukt efter sig —
hm, der är ugglor i mossen.”
”Hvilka då, farbror?”
”Söta pappa!” bad Aurora.
”Åja, flicka, var inte rädd; men det är så stäldt
— hm, att det är dumt stäldt.”
”Allt det der kan jag ej förstå”, sade Stjernros,
”något är det; men vill ni inte inviga mig till adept
i ordenshemligheten, så får jag väl trösta mig; det
enda jag begär är att mamsell Aurora, nu som förr,
ser upp på mig och ej så beständigt slår ner ögonen;
det ser ut, som om vi ej voro goda vänner.”
”Hm, det är smolk i mjölken, det der är de der för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
