- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
252

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beräkningen strandar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

svallet, plötsligen känner en bris friska upp och i
fjerran ser framför sig de grönskande öar, der han får
hvila ut.

”Hon är det! tänkte han vid sig sjelf, som förmår
skapa ett hem; hon är hemmets gudom.

Aurora å sin sida hade förut varit lika fri och
glad i kaptenens närvaro, som om han alldeles som de
öfrige tillhört husfolket. Han tycktes för henne vara
blott en fyllnadsbild i familjegruppen och ingen tanke
på att den goda Carl Stjernros var en främmande
karl hade vaknat i hennes unga hjerta förr än hennes
nåd anslog den strängen.

Då fann hon som först att hon varit alldeles
förskräckligt oförsigtig, som ej ansett honom för något
farligare än en bror, och hon beslöt att hädanefter bli
försigtigare och, som det heter, hålla honom på distans,
det vill säga leka främmande-

Emellertid är det med en flicka och en ung man
alldeles som med barnen; de bli just som bäst vänner,
då de företaga sig att leka främmande.

Det är i en dunkel känsla af denna sanning, som
karlar i allmänhet äro mera än mycket misstrogna
mot fruntimmer, som alltför mycket bemöda sig att
vara retiré, att hålla dem på distans eller med ett ord
leka främmande. Också fins det blott ett sätt att leka
främmande så att det lyckas och verkar, och det är
då man icke leker, då man på fullt allvar är fri och
glad och oskuldsfull och god; då bildar flickan en
magisk ring omkring sig, som ingen man vågar
oskära; men tror man sig kunna göra en sådan ring
genom konvenansens kritstreckar, så respekteras den
icke och förtjenar knappt att göra det.

Aurora hade verkligen förut haft barnaoskuldens
hela allmakt i sitt våld; men hennes nåd,
kammarherrinnan, stäckte dess vingar, den föll ner och
derför grät det stackars barnet så bittert. Hon hade
fått en åsigt af verlden, som var långt mindre skön
än den förra och för första gången kände hon sig
behöfva ett beskydd inom konvenansens kritstreck.

Detta misslyckades som vi veta redan vid första
försöket; det var just de der kritstrecken, som sade
Stjernros att flickan ej mera stod under himlens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free