- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
253

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beräkningen strandar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

enbara beskydd, utan behöfde ett annat, och då
vaknade den tanken som först: — ”det kunde jag blifva.”

Under det dessa idéer alltmera klarnade för de
unga och bägge långt mera än förr tänkte på
hvarandra, fortforo prostinnans bekymmer.

Det blef en riktig vaktgöring hos Aurora,
vaktombyten dock utan all parad. Förr fick hon ofta vara
ensam, nu ej ett ögonblick; ty prostinnan kämpade
nu mot de onda tungor och derföre måste all
försigtighet iakttagas. Emellertid plågade hon sin gubbe
bittida och sent med begäran att han på lämpligaste
sätt skulle aflägsna kaptenen, utan att denna visste
egentliga orsaken; ty detta skulle naturligtvis se
underligt ut.

Den redlige prosten skrufvade väl hundrade
gånger på kalotten. Han kunde ej för sitt lif begripa att
det gjorde något, att en ung, hygglig kapten bodde i
ena flygeln; han hänvisade på det faktum att der ofta
var främmande i huset, till och med herrar, att Aurora
talade med dem, skrattade och var glad i deras
sällskap, men att ingen derför dömde strängt.

”Man kan väl inte bygga ett kloster heller”, sade
han många gånger förargad.

Slutligen lyckades det prostinnan, sedan en
gammal fru, som var socknens sqvallerväcka, gjort besök
och ”låtit förstå” att ”hela verlden” trodde att
kaptenen och Aurora voro förtjusta i hvarandra, att
öfvertyga sin gubbe att kaptenen måste bort.

Det var en svår sak, en verkligen grym
kommission, och prosten hade många gånger försökt att börja,
men genast funnit sig ur stånd att fortsätta. Det
svåraste var att hitta på förevändning och det allra
svåraste att framföra den till ”bror” Stjernros, som han
verkligen höll af som sin egen son.

Allt det var svårt; men mor tog inte reson och
eftersom sqvallerbyttan bekräftat att rykte gick, så
måste man väl, fastän det sved i själen. Prosten
om-gjordade sig således med sitt starkhetsbälte och gick
ner till kaptenen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free