- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
256

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beräkningen strandar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Åh ingenting just, men man säger att bror och
Aurora tycka om hvarandra.”

”Nå, än om så vore, farbror?”

”Det vill jag väl hoppas att ej tro”, yttrade
gubben med hetta. ”Bror är en hederlig karl och —”
”Lugna sig, farbror; hör på, tror ni att Aurora
ville ha mig, om jag friade?”

”Bror frågar så roligt. — Inte har flickan någon
vilja i sådant, hon är bara nitton år.”

”Nå, huru skulle ni svara, bäste farbror, om jag
frågade er: vill ni skänka mig er dotter?”

”Hm hm, bror gör mig förlägen — men raljera
inte med sådant, dertill äro både bror och vi för
goda.”

”Nej, jag raljerar intet, jag vill ha Aurora och
hoppas att hon skall bli lycklig.”

”Då bror, då skall jag säga hvar ni skola bo
På Lillmalma, det är ett litet godt hemman. Gud
välsigne er, barn. Inte skall ni behöfva sörja för
bosättning; du får Lillmalma som det står.”

Stjernros smålog åt gubbens öppenhjertiga glädje
”Men farbror; om nu Aurora sager nej.”

”Aur — hon? Flickan? Ånej, bror, hon måtte
väl ha bättre vett. Jag undrar just om hon skulle
säga nej, när en ung hederlig karl friar och jag
dessutom lofvat honom flickan.”

”Käre farbror, inte så häftigt, intet öfvertalande
och intet tvång.”

"Var lugn, bror. Nu skall jag ner till mor för
att säga henne, att folket får prata så mycket det
vill.”

När prosten kom ner till sin gumma, som orolig
väntat på beskickningen, lyste hans ögon af fröjd och
stolthet.

”Hör på, mor; han har friat. De skola bo på
Lillmalma. De få gärden med stort och smått, som
det står — det är klappadt och klart.”

”Men, käre Abraham, hvad går åt dig? Dunära
dansar af glädje. Herre Gud, gubbe! är du tokig? —
Har han friat?”

”Ja, mor, det har han, hon blir hans ärliga
hustru och sen få hennes nåd och hennes räfaktige man

#

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/altartafla/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free