Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beräkningen strandar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och inspektorskanaljen sitta der uppe på Malma med
lång näsa; de skola bo på Lillmalma.”
”Men kära du, Aurora vet ju om intet.”
”Nå, hvad gör det? Jag vill väl inte tro att der
kommit några moderna funderingar i hufvudet på
flickan. Inte skall hon, som intet förstånd och
erfarenhet har, bestämma om hvem hon vill ha till man?
— Nej, kära du, det blir intet af; jag är far — hon
gifter sig med honom och sen så flytta de till
Lillmalma.”
”Låt mig tala vid Aurora, kära Abraham.”
”Ja, gör som du vill, men om en timme resa
jag och Stjernros till Lillmalma för att se på stället.”
Detta blef utgången af fru Ljungskölds väl
anlagda intrig att aflägsna kapten Stjernros från
trakten. Det går vanligen baklänges med intrigörerne, när
de släppa det materiela intressets trådar, som de
förstå och börja fuska med hjertats; det är fasligt hvad
de trassla bort sig lätt i deras händer. Så hade de
gjort nu för hennes nåd på Malma och hon var ändå
slugare än mängden.
Aurora blef både öfverraskad och glad, då
modren framförde den stora nyheten, men hon tog den
lugnare, än man vanligen föreställer sig i dylika fall.
Hon fann det mycket enkelt att anse Stjernros för sin
fästman i stället att hon förut ansett honom för sin
bror.
Den enda, som ej delade den allmänna glädjen,
var gamla Stina, som fast och outplånligt fått i sitt
hufvud att en prestdotter ovilkorligen borde gifta sig
med en prest. Hon hade sjelf hos salig prosten
Bil-lenklint sett olyckan af att en prestdotter gifte sig
med en officer och af detta exempel hade hon
tillskapat en regel. Gamla Stina handlade härvidlag
alldeles som en mängd ofantligt mera anspråksfullt kloka
menniskor än hon.
Deremot fick prostinnan en mängd bestyr med
utstyrseln, ty den skulle vara sådan att sjelfva de
onda tungorna måste prisa den som hederlig.
Prosten åter hade intet bekymmer, utan var glad
som ett barn; det syntes nu mer än troligt, att
gubben tänkt på den saken förr och i sitt hjerta ön-
Altartaflan. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
