- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
264

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexandrowsk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liksom genom hvilka vägen slingrar sig fram lik en
orm som smyger i gräset. Öfverallt reste sig
enformiga tall- och granskogar och tecknade konturerna af
sina massor med en sågkantad mörk rand, som
begränsade horisonten. Här och der mellan
bergväg-garne sorlade en bäck fram i sin rännil och spolade
med sig småstenar och grus, hvilka slutligen lägrade
sig i en eller annan af de många sig emellan
sammanhängande småsjöarne, som like ett perlband
om-gåfvo de väldiga bergmassorna, som lågo kastade om
hvarandra i vild ordning.

Vägen gör en tvär vändning omkring en klippa
och nu ligger der en dal utbredd under våra fötter;
det är dunkelt dernere; ty endast en sparsam snö
betäcker det skogiga landet; men dernere, ej långt
borta, om vi få döma efter ögonmått, se vi tvenne
glödröda flammande punkter lysa genom mörkret och
återspegla sig på de lågt gående molnen. Längre bort
se vi några flere dylika eldar; men dunklare och mera
otydliga än dessa, som då och då kasta massor af
gnistor ut i den dunkla luften och hindra oss att se
att nära omkring dem gnistqvastar skjuta upp och
sprida sig och dö i natten.

Vi komma öfver en bro, som springer öfver ett
bråddjup, svart som natten. Vi se dock något hvitt
röra sig dernere; det är strömmen, som skummande
skyndar fram mellan klippstyckena och brusar nedåt
dalen. Ändtligen höra vi eller snarare känna vi ett
ljud af döfva stötar, som tyckas komma ur jorden.
Allt som vi närma oss erfara vi tydligare att dessa
stötar verkligen äro ljud, de blifva mera metalliska
och smällande och vi finna nu att det är bullret af
några vattenhamrar, som vi höra. Den skummande
floden lugnar sig nemligen i den stora hålldammen,
från hvilken dess vatten går genom rännor fram till
hjulhusen, der det åter måste falla och skumma af
vrede öfver sitt fall.

Der nere i de spridda byggningarne, som ligga
omkring de tvenne punkterna vi först sågo och som
på närmare håll visa sig vara mynningarne af tvenne
masugnar, finnas dessa hamrar af alla dimensioner,
ända från de barnsligt jäktande spishamrarne, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free