- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
266

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexandrowsk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nen af detta stora rum var en dörröppning förhängd
med gardiner, som tycktes leda till ett närgränsande,
hvilket blott på detta sätt skildes från det vi nu
betrakta.

Det var något i vår barndom, som vi alla minnas,
något som i hela vår lefnad hänger qvar, en känsla
af ensamhet, af ett oändligt, oemotståndligt beroende af
för oss främmande krafter; med ett ord någonting
hemskt känna vi, då vi tänka oss i detta ensliga, tysta
rum, så tomt, så obebodt och så svagt upplyst som
det nu var.

Derutanför rörde sig’lifvet, flammade elden,
bullrade hamrarne och brusade floden. Det döfva sorlet
trängde sig ända hit; men det förekommer, som om
man låg lefvande begrafven och hörde, huru
menni-skorna lekte hök och dufva ofvanpå den slutna
jordbädden.

Detta ensliga rum var dock ej utan invånare, fastän
det blott var en.

Framför bordet sitter en gubbe, vi skulle kalla
honom man, om ej det hvita håret stack fram under
en tätåtsittande sammetsmössa, som till hälften
betäckte den kala fårade pannan. Det var en stark figur,
omkring sextiotalet, med ett markeradt, men dock
regelbundet och ädelt ansigte. Han satt der klädd i en
sorts nattrock och var försänkt i läsningen i några
böcker, hvilka han jemförde med hvarandra.
Ändtligen lade han ett märke i den ena boken och såg upp
med ett par klara, men dock mörka ögon, som brunno
af ett mildt sken, hvilket tycktes ligga bakom
ögongloben och flyta från ett ljus, som brann stilla och
utan att flämta i själens tysta verkstad.

Om Gall eller Spursheim varit der, skulle de
genast på den upphöjda hjernan förespått, att den gamle
mannen var en teosof; men ingen i trakten skulle gissat
det; ty han var i det vanliga lifvet en kraftig och
duglig vetenskapsman och en förmåga af praktisk blick
och vidsträckta planer, som en hvar måste beundra,
äfven om en och annan, som ej egde hans skarpa
ur-skilning och hans drift, ofta ansåg dem för
overkställ-bara, ända till dess han verkstält dem.

Sådan var han om dagen, denne besynnerlige, i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free