- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
268

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexandrowsk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ånga till droppar, de föllo ner ur höjden, många
gånger förgäfves; ty de upplöstes till dunst, innan de hunno
jorden.

o Men ändtligen segrade kölden — det som är varmt
strålar bort; ty det är lif och allt lif måste slockna

— nej, — det måste förena sig med det eviga lifvets
värma, då kan det ej förgå.

Men”, afbröt han sig sjelf; ”jag har glömt honom
derinne; jag tyckte mig höra en suck.”

Den gamle mannen reste sig, tände en vaxstapel
och gick bort till förhänget, som han öppnade så tyst,
som om det varit en ande, som rört på dess tunga
siden.

Han återkom efter några minuters bortovaro,
släckte sin stapel och började gå fram och tillbaka i
rummet.

”Han sofver godt — det blir bättre och bättre
med honom; jag hoppas mycket — och”, tilläde han
och stälde sig vid fönstret; ”du gode Fader, som bor
der ofvan och med tusende ögon betraktar oss, för
dig finnes ju intet stort och intet smått — utan Din
vilja faller der ju ej en sparf ner och böjs intet ax

— du låter mig hoppas och tro.

Det fins ett inre sinne”, fortfor han och gick
några steg framåt, ”en inre menniska, en Jjus gestalt,
omklädd med kött och blod — en evigt ung ande,
som bor i den svaga hyddan, — ett barn, som klädt
på sig en gammal rustning och gladt tittar fram
mellan hjelmgallren.

Är denna ande, detta barn, min tanke, min tro,
min förkänsla; är det detta barn, som hviskar: ”Du
har handlat rätt! Du har handlat orätt?”

Allt står i evig harmoni. — Jorden utstrålade sin
ungdoms värme, den som hon bevarat under sin
vidlyftiga färd i det eviga rummet — hvarför? — Jo, hon
föll, en himmelens sol som glödde af kärlek och frihet

— föll och blef en planet. Men då hon miste sin egen
värme, då der blef dag och natt, sommar och vinter,
då hon slog sitt skal omkring sig och kallnade grad
efter grad, tum för tum — hvem tog henne då i sin
vård? — Jo, solen, kärleken, värmens och ljusets fader.
Och derför får hon ej bottenfrysa, utan på djupet lefver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free