- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
272

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuklingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Ja. herre Gud, det är vårt bergsråd vet jag, den
hederlige gubben, som vi alla hålla så mycket af.”
”Ja, nu mins jag — tala om för mig mera, du
heter ju Alexis?

”Ja, Alexis. — Jag är den enda på bruket som
kan svenska och derföre har bergsrådet befalt mig att
vara hos er.”

”Ja, nu mins jag, det der har du talat om förut.”
”Ja bevars, många gånger, men si herrn mins
aldrig riktigt hvad jag sagt; det der skottet i hufvudet
har sina följder, men fast minnet nu är dåligt, så
kommer det nog igen, säger bergsrådet att doktorn
förutspått.”

rGud gifve det”, yttrade ynglingen med en suck.
”Nå, vidare, tala nu, Alexis — det gör mitt minne godt.
Hur var det?”

”Jo si, bergsrådet säger att jag skall öfva herrns
minne och beständigt repetera ett och detsamma; men
det blir allt tråkigt på längden för herrn.”

”Nej, Alexis, det gläder mig, då jag känner igen
något gammalt; du talade om ett skott i hufvudet, ja,
jag har fått ett sådant?”

rJa visst, gudbevars, herrn låg på slagfältet och
var skjuten i hufvudet; man trodde först att herrn var
död, men så märkte de att herrn andades.”

”Ja, nu mins jag — och man tog vård om mig,
förde mig derifrån, men då jag blef sämre, lade man
mig i en by. Hur var det sen, nu är det slut igen.”
”Jo si, den byn hör hit under bruket och så fick
bergsrådet veta det och lät hemta hit er och kallade
läkare från staden, — då låg ni utan sans, herre, och
tycktes slumra.”

”Jo, nu mins jag, jag talade emellanåt.”

”Ja och det var ren svenska; Herre Gud hvad
bergsrådet blef glad, då han fick höra det.”

”Jaså — jaså — hvarför det?”

”Jo se, här talar eljest ingen det språket och —”
”Jaså, nu mins jag, hm, jag kom ej ihåg att jag
inte var hemma.”

”Jo bevars, det är herrn, hemma hos bergsrådet.”
”Och ingen utom han kan svenska?”

”Jo, jag också; se bergsrådet tog mig som en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free