- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
281

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuklingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han blef således visionär i detta ords verkliga
bemärkelse, en menniska, som trodde på det han sade, en
svärmare kanske, en som bedrog sig sjelf; men som
det oaktadt så fast och innerligt sjelf trodde på sin
förmåga af andlig förbindelse att man måste älska
honom, om man också måste skaka med misstroende på
hufvudet, då han berättade saker, hvilkas sanning man
sällan kunde bevisa, och, då de bevisades, alltid
förklarades som en slump.

”Nu börjar herrn att minnas rätt galant”, sade
Alexis en tid derefter, ”och jag tycker något, — ja,
herrn får inte ta illa; men jag tycker.”

”Hvad då, Alexis? Tala rent ut, min gosse.”

”Ja, men herrn får inte bli ond, läkaren säger att
det ej är bra för helsan.”

”Nej, min gosse, jag lofvar att ej bli ond.”

”Jo, se nu tycker jag att herrn är så bra; åker
ut hvar dag och är alldeles snart som en annan
menniska.”

”Nå, käre Alexis, det der vet jag ju förut, det är
väl blott en inledning, tala ut.”

”Ja, men kanske det är dumt af mig?”

”Ånej, tala ut, jag vet att du menar väl.”

”Ja, det skall Gud veta och sankt Niklas också —
jo jo, om jag vore som herrn och hade en syster och
en fästmö, som jag inte har, så — så —”

”Nå, hvad gjorde du då?” frågade Berndtson,
skrattande åt sin trotjenares småförståndiga min.

”Jo, visst skref jag till dem och lät dem veta att
jag lefde.”

"Det har jag ej velat, min gosse, förrän jag var
säker på mitt minne; det skulle göra dem outsägligt
olyckliga, om de af mitt bref skulle dra den slutsatsen,
att jag vore förvirrad till förståndet och huru lätt kan
ej ett sådant fel insmyga sig, då det ej finnes någon
som kan leda mig rätt.”

”Åh, det kan jag — jag vet alltihop — glömmer
herrn ett namn, så fråga bara, hvad heter min syster?
"Johanna”, herre! Hvad, min fästmö? "Emilia.” Nå,
än staden? "Stockholm, vet ja.” Nå, än bruket?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free