- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
285

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuklingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Nå, än vidare”, yttrade bergsrådet, ”det finnes
ingen menniska, (jag har hört många i detta fall
bekänna kort) som icke vid vissa tillfällen, ibland de
mest likgiltiga, ett samtal, ett sällskapsglam eller
dylikt, på en gång tycker sig hafva hört och sett allt
detta förut; så sutto personerna, just så omkring
för-maksbordet, der voro flere okända, de talade om det
eller det ämnet — med ett ord, hela det närvarande
ögonblicket hafva de förut skådat — när och hvar?
ingenstädes. De hafva aldrig varit i detta rum och
ändå igenkänna de hvartenda grand, de hafva ej förut
sett de främmande och ändå hafva de bestämdt
deras bild i minnet. — De hafva ej deltagit i ett sådant
samtal och det oaktadt veta de snart sagdt förut hela
diskussionens gäng. Hvad är detta? Med ett ord.
jag tror att det endast är brist på uppmärksamhet,
som gör att man ej allmänt känner denna beständiga
vexelverkan med det förflutna och det tillkommande.
Det närvarande är egentligen ej annat än det ställe,
der de begge gnistorna från ett fordom och ett framdeles
mötas och lysa — vi se den punkten bäst; men det
oaktadt uppspringer kraften från begge sidorna.”

”Det händer mig”, återtog Berndtson med en egen,
liksom inspirerad blick, "att jag emellanåt ej riktigt
vet, 0111 jag minnes eller blott drömmer; i dag till
exempel kom der för mig, liksom jag plötsligen
kommit ihåg något, som jag vid närmare eftertanke
omöjligen kan anse som ett minne; det tyckes mig likväl
som det vore ett sådant, fastän jag vet att det jag
anser 111ig minnas aldrig har händt; denna
sammanblandning måtte vara en följd af min svaghet; men
jag har så klart för mig hvarje föremål att jag äfven
tviflar derpå.”

”Nå, hvad tror du dig minnas?” frågade
bergsrådet. =

"Åjo, en befängdhet, någonting som jag anser
osant. Jag tycker mig minnas, att jag en gång stått
i ett stort högt rum, pryddt med hvitt och guld — ett
dyrbart präktigt rum. Midt på golfvet, med ryggen
vänd mot en stor spegel, satt vår kung, Gustaf Adolf,
nedlutad, blodig och dödsblek — jag tyckte att han
var sjuk; men midt emot honom på väggen hängde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free