- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
286

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuklingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett stort porträtt, om jag ej tyckte orätt, af Marie
An-toinette, Frankrikes olyckliga drottning; det är
naturligtvis inbillning att jag tyckte att taflan och dess
bild i spegeln logo sorgligt mot hvarandra; allt det
der mins jag noga.”

”Det har varit en dröm.”

”Nej — nej, en dröm är det icke, ty det står så
klart för mig, alldeles som om jag sjelf varit
närvarande, jag hörde sorl i yttre rummen och buller af
trupper utanföre, huru kommandoorden ljödo och
gevären klirrade. Det är så klart, så redigt att jag
kunde svärja på att det verkligen hade händt, om jag
ej precis visste att det aldrig har händt.”

”Kanske någon olycka träffat honom”, yttrade
bergsrådet, ”och att detta var en fjerrsyn. Ditt
fädernesland, käre Berndtson, är sönderstyckadt, som
vanligt ett rof för inre split och afund; det är en ädel
nation, den svenska; men ädel som ett barn, då det
uppoffrar, vredgas det också som ett barn och klöser
sig sjelf blodigt.”

”Ni är sjelf svensk, bäste bergsråd”, yttrade
Berndtson med värma, ”låt vara att ni ej kan eller
får älska ert fosterland, att nya förbindelser, ny
tacksamhet utplånat den gamla; men skymfa oss dock
icke.”

”Nej, ack nej! det vill jag visst inte. Jag blott
kan beklaga Sverige öfver dess inre split; men tillika
lyckönska ett land, som eger en i historien så
säll-spord förmåga att åter hemta kraft och åter bota sina
förluster.”

”Låtom oss gå ifrån politiken”, sade Berndtson,
som tycktes plågas af detta ämne, mera, i samma mån
som han gjorde sig klart, att alla de sträfvanden, de
blodiga alltuppoffrande striderna, i hvilka han
deltagit, varit förgäfves.

Äfven denna plågsamma känsla tycktes bidraga
till att han helst vände sina tankar på försvunna
lyckligare dagar och på tider som stunda, lyckligare
tider än denna.

Det finnes ögonblick, då stormen rycker själens
ankare ur bottnen och vårt öde kommer ”i drift”;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free