- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
287

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuklingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

då ha vi ej annat att göra än att slå lofvar, till dess
det åter blir dager och vinden ”mojnar af”.

"Vi få väl snart höra, om din aning eller ditt så
kallade minne betyder något; vi ha den fjortonde Mars
i dag”, sade bergsrådet — ”men du har skrifvit hem;
det var rätt att du skref till unga Stjernros, ni ha
varit vänner under kampagnen och dessutom är han
en lugn och klok man, som på bästa sätt skall kunna
gifva de öfrige underrättelsen om din räddning. De
föreställa sig troligen att du är död eller fången förd
till Siberien. I det goda Sverige kan man aldrig
föreställa sig Ryssland annat än som beläget alldeles vägg
i vägg med Siberien; det var emellertid rätt att du
skref. ”

”Ja, jag vet knappt sjelf, det förefaller mig som
brefvet kom för sent; Emilia tycks tillhöra en annan.”
”Det är ej möjligt, käre Berndtson, det är en
bestämd inbillning; hon, som du beskrifvit henne, nej,
det är omöjligt.”

”Jag vet också verkligen ingen orsak till min tro;
men det förefaller mig så — och besynnerligt nog,
saken gör mig ej ens ledsen — jag älskar henne lika
varmt, lika rent, lika innerligt ändå.”

”Men vore det möjligt, om hon glömt dig i en
annans armar.”

”Detsamma har jag också tyckt; men jag känner
det så — jag är tvärtom glad att hon fått ett skydd,

— och jag skall kunna se henne, utan att hon
behöfver rodna — jag kan, det känner jag, ändå älska
henne och älska henne evigt.”

”Du är verkligen bra mycket resignerad, käre
Berndtson”, sade bergsrådet skrattande. ”Man skulle
icke tro att du vore en häftig, uppbrusande varm
yngling, då man hör dig så lugnt afhandla det
kinkiga ämnet att den man älskar gifter sig med en annan;
man är vanligen egenkär nog, att man äfven som död
fordrar så pass mycken aktning för sitt minne, att ej
den älskade genast finner en annan kär. Nej, bäste
Berndtson. du återfinner nog din fröken, eller också
var hon ej dig värdig.”

"Jag tror intetdera för min del, bäste vän”, åter-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free