- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
292

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Autobiografien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vi voro ännu ej längre ute än att vi sågo
Katarina kyrka och Södermalm, der det som en amfiteater
trappvis stiger uppför bergen, husrad öfver husrad,
och högt upp det härliga templet med sin sväfvande
kupol; allt låg och skimrade i månskenet.

Då grep mig ångern och jag sade darrande:
Athalie, det är ännu tid, ännu kan du återvända — låt

mig resa ensam.

Då kastade den stolta flickan ett blixtrande
ögonkast på mig och sade: Aldrig, Bernhard, aldrig! Jag
blyges hellre för de pladdrande narrarne derborta, än
jag blyges inför mig sjelf.

Du kan ej tro, Alfred, huru dessa ord grepo mig

om hjertat som med en iskall hand, som samman-

tryckte det till ett grand; mina vidt spända planer,
hela min framtid föll ned som en såpbubbla. Jag
kände att jag gjort orätt, att Athalie var förledd och
att det var ohjelpligt.

Emellertid fortsatte fartyget sin kurs och det
genomskar Stockholms härliga skärgård för att nå hafvet.

Då solen andra dagen dallrade på den gungande
sjön, möttes vi åter på däck.

Nu går sagan som bäst, yttrade Athalie med ett
spotskt smålöje. Jag föreställer mig lifligt, huru man
utan uppehåll skall undra och undra — man kan ej
begripa derborta hvad det vill säga att älska en
menniska.

Athalie hade ett öfverspändt, häftigt och stolt
lynne. Hon skulle passat att vara en drottning öfver
ett ökenfolk, som på hennes vink föll ned för hennes
tron; men utan henne skulle förströs och försvinna.
Hon var med ett ord en född drottning, hvars hela
makt låg i hennes eget väsende. Jag var modlös;
men hon deremot glädjen och stoltheten sjelf.

När vi kommo till Petersburg, antogo vi annat
namn; en beskedlig finsk prest vigde oss, och med det
lilla kapital jag medfört satte vi bo. Jag kom snart
genom mina kunskaper i gunst och fick många
hedrande uppdrag af regeringen, som ganska frikostigt
lönade min möda. Allt löfvade framgång åt vårt
vågspel. Jag mins ännu med hvilken lugn glädje jag
första gången gungade dig på mitt knä, min stackars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free