- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
294

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Autobiografien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och natt genom för mig alldeles okända trakter. Jag
tänkte på Siberien; men efter ett par veckors färd fick
jag på afstånd se ett haf.

Hvar äro vi? Hvilket haf är detta? frågade jag
min tyste och barske fångvaktare.

Hvita hafvet.

Således till Arkangel.

Arkangel? Ja.

Ändtligen voro vi framme; jag blef förd till
guvernören, en ung, hygglig och artig ryss, som bröt
depeschen och derefter med mycket förbindlig ton sade:

Välkommen, herre; enligt hennes majestät
kejsarinnans ordres skall ni tjenstgöra vid varfvet och eger
föröfrigt frihet att vistas i staden; men aflägsna er får
ni intet.

Jag blef djerfvare och frågade, om han kunde
veta orsaken till min olycka.

Den unge, fint bildade mannen smålog slugt och
ryckte på axlarne; jag vet ej; trösta er dock, ni har
aflöning — er exile är på intet vis skamlig — hennes
majestät kejsarinnan har blott velat använda er på
annat håll, edra talanger äro mångsidiga.

Den sluge mannen talade så förträffligt, att jag
snart sagdt bort anse min hastiga transport som en
nåd; men tanken på Athalie plågade mig. Jag skref
till henne och bad henne flytta till mig; men fick
intet svar; antingen ansåg hon mig som en
men-edare eller var hon redan borta. Då var du tre
år och din syster knappt ett; jag förmodar att det
är från denna tid du minnes Peter den förstes bildstod.”

”Ja, så kan det vara”, sade Berndtson hastigt;
”jag var en liten gosse, måste se högt upp för att tala
med min mor.”

Bergsrådet fortfor:

”Jag var blott ett år i Arkangel, då jag fick
befallning att resa hit. Ännu ansågs jag för fånge;
men hade under hela tiden blifvit bemött med
aktning och på ett sätt, som bevisade mig, att min
förflyttning icke skulle vara ett straff, utan endast var
en följd af något förhållande, hvars grund jag ej
hvarken då eller sedan kunnat finna.

Jag kom således hit; min smärta öfver förlusten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free