- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
295

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Autobiografien - De röda gardinerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af hustru och barn dref mig till ansträngda arbeten
för att ej andligen förgås. Jag kämpade mot
naturhinder, då jag ej kunde kämpa mot mitt eget öde.
Så uppstod denna anläggning midt i vildmarken och
blef på kejsarinnans befallning kallad Alexandrowsk
efter hennes äldste sonson.

Min fångenskap, sådan den var, fortfor ända till
kejsarinnans död, då Paul den förste, som i allt ville
visa sig olik sin mor, bland andra äfven frigaf mig;
men bibehöll mig vid min intendentsbefattning och
ökade min aflöning. Kejsar Alexander har ännu mera
ökat den och jag är nu hvad man säger en ekonomiskt
oberoende man.”

”Se der, käre Alfred, min historia”, återtog
gubben efter några minuters djup eftertanke; ”någon
mening måtte Gud haft, då han ryckte mig ifrån det
käraste jag egde på jorden. Jag har haft tid att gå
in i mig sjelf, att söka ursprunget för mina tankar
och handlingar — det var ej allt godt derinne; men
jag hoppas att det är bättre. Kanske det så skulle
vara, min älskade son? Kanske du skulle älskat
mig mindre, om du fått följa din fars skoltid i
olyckans skola.”

*


De röda gardinerna.



”Och således få vi bröllop i huset”, yttrade
Emilia på sitt vanliga milda sätt småleende åt sin
gråhå-rige man.

Kammarjunkaren såg likväl betänksam ut, då han
sade: Ӂja, i huset? Ja, jag vet inte riktigt, om det
passar sig.”

”Passar sig? Jo visst, käre gubbe, visst passar
det sig. Johanna har ju varit hos oss som en syster,
hon är ju det också verkligen. Du har ju ofta sagt
att du ansåg henne som ditt barn, som om ni
verkligen vore slägt?”

”Ja visst, visst, hvad som angår Johanna, hm.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free