- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
296

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De röda gardinerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det märktes tydligen att kammarjunkaren liksom drog
på något, som borde sägas, men som var svårt att få
fram. ”Hm, hvad Johanna angår så, hm.”

”Och Lönner se’n är ju en hederlig, en
botten-ärlig menniska, en duglig arbetare, han blir en god
man, det skall du få se, käre Gyllenörn.”

”Hm, ja visst, men han är ändå ingenting annat
än urmakare”, yttrade kammarjunkaren. ”Hm,
fördomar har jag visst inte, men ser du, att upptaga
honom i slägten, är dock något som folket skulle
prata om; hm, ”Gyllenörns har hållit bröllop för en
urmakargesäll och haft madamen hans mor
derhemma på kalas.” Så skulle folket säga och skratta.”
”Och det lägger du så hårdt pä hjertat, min
gubbe”, sade Emilia smekande, ”du som aldrig förut
brydt dig om folkets prat.”

”Hm, det var den tiden jag var ogift — då —
ja, du förstår väl att nu är förhållandet annorlunda.

— Ser du, en ungkarl kan låta folk döma hur man
vill, det rör blott honom sjelf; men, ser du, en gift
man skall ansvara också för sin hustrus ära och det
är helt annat.”

Emilia skrattade: ”nu vill jag slå vad att du är
inne på din heraldik — den vetenskapen är din fröjd
och din plåga.”

Kammarjunkaren bibehöll sin betänksamma min,
men denna blandades nu med ett förläget smålöje,
som bevisade att Emilia träffat spiken på hufvudet
eller, som hennes man skulle uttryckt sig: hade satt
lansspetsen i bjertskölden.

”Kan väl vara, Emilia, kan väl;vara; men, ser duT
då jag läser min slägthistoria, min slägt är
gammal, en verkligen gammal och ärad slägt — och din
är väl ej så gammal, blott från 1692, men likväl af
värde.”

”Och detta har då att göra med att Gustaf
Lönner på sätt och vis inträder i vår slägt, på det sätt
att han gifter sig med Johanna.”

”Åh, kära Emilia, inte det; men i vårt hus —
Johanna kallar mig för far och jag måste således
också vara far åt Lönner — han är en hederlig man,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free