Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De röda gardinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelf. Det blir en klok och erfaren hustru han får,
stackars Gustaf. Jag kan knappt laga en matbit — ibland
riktigt ångrar jag mig att jag sagt ja — och gifter mig;
men”, tilläde hon ifrigt, ”jag har ärligen sagt honom
alltihop: visst får du dåligt att äta i början, innan jag
blir van, säger jag; men då skrattar han bara och
säger: du får öfva dig, Johanna.”
”Det är ändå eländigt, att en stackare inte fått lära
sig en smula matlagning, det är skam, riktigt skam.”
”Det blir nog bra”, sade Emilia. ”Gud skall veta
att vi hade samma fara, då vi gifte oss; jag hade ej
begrepp om ett hushåll, men det har ändå gått.”
”Åja, den som har något af taga af — ja, och
som har råd att förstöra en mark smör onödigt ibland;
men se vi, som inte har mer än nätt och jemnt, så
att det knappt räcker — der blir ej att göra försök,
utan man måste lyckas. Jag har också hela tiden
varit hos farmor (Gustafs mor, menar jag) och utforskat
hvad jag behöfver veta; gumman tror att jag är
fasligt snäll, gudbevars eljest; ty hon skulle tro, att
Gustaf rent af skulle svälta ihjäl, om jag inte dugde att
laga god mat.”
”Och du håller god min.”
”Ja bevars, jag måste — hm, jag har riktigt som
en spion talat om maträtter, som kosta litet —
farmor är en riktig fattigmans kokbok, hon kan mycket
och så säger hon: du vet att man plär taga så och så
mycket kött och så och så mycket mjöl — allt räknar
hon i bitar och i nypor — ja bevars, allt vet jag; men
si den goda smaken, — då kommer hon fram med
något som smakar: ”en smula peppar”, ”salt efter behof”,
”ingefära efter smak” och så vidare och så är jag på
villekulla igen — stackars Gustaf emellertid.”
”Nu är väl ”farmor” glad?”
”Säg inte efter farmor, det har Gustaf börjat med
för ro skull, det låter så dumt — ja, visst är hon glad,
men också fasligt bekymrad öfver att det kan bli
oenighet i äktenskapet, om Gustaf inte alltid är slät om
hakan. Du må tro den goda gumman har väl hundrade
gånger kommit fram dermed, derföre att jag, innan
Gustaf for ut, på narri sade något om skägget.
”Hennes beskedlige man var ofta grymt skäggig, men ändå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
