- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
307

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De röda gardinerna - Bref

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en försvunnen storhet slockna; men desto klarare
framglänsa de som först belyst vår vapensköld; der finnes
ingenting störande i slägtens sluthistoria; som norrsken
upplöste sig det historiska minnet i en blek dimma och
försvann; men ingen minnes mera än att det en gång
stod i zenit.”

Kammarjunkaren hade nu ett af dessa
sjelfpröf-ningens svåra ögonblick, då vi förgäfves leta efter alla
de små, osynliga trådar, som röra vår karakter i alla
dess olika ställningar till vårt eget bättre vetande och
till det allmänna omdömet. Han insåg väl att det var
en småaktighet att nödvändigt hafva bröllopet borta;
han till och med kände en oredig ångest, då han tänkte
derpå; men ändå fann han motsatsen så motbjudande
att han icke, oaktadt alla resonnemanger, kunde
tilllåta det. Det var klart, att Emilia ansåg honom
barnslig i detta fall, att hon gaf efter för att ej såra hans
lilla egenkärlek — i hvilket annat fall som helst skulle
han just derföre gått ifrån sin idé, nu åter icke. Det
var som om en yttre makt tvingat honom att fortfara,
och detta tröstade honom, utan att derföre ge honom
en känsla sådan, som endast det rätta ingifver; fastän
han var glad att Johanna sjelf lättat honom vägen.

Med denna sinnesstämning gick han åter ner till
sina fruntimmer, som ännu voro inbegripna i de mest
vigtiga samtal om bröllopshögtidligheterna och alla de
små anstalter som voro nödvändiga.

Man kan, om man ej sjelf försökt det, icke tänka
sig med hvilket intresse en flicka fäster sig vid hvarje
obetydlighet vid bröllopsfesten, att allt skall lyckas; ty
allt har sin lilla betydelse, hvarje småsak, att ej nämna
den märkvärdiga krokanen, hvars bestånd eller fall
tyder på lycka eller olycka.

*


Bref.



Vi inträda på några ögonblick på Lillmalma.

Man kan väl så der temligen tydligt föreställa sig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/altartafla/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free