Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ung fru, som i sin hjertans godhet så
hjertinner-ligen önskar att hennes gubbe skall tycka om maten,
eller ljusstöpet lyckas öfver förväntan eller att den nya
väfven skall gå väl. Det är en innerlig längtan att
göra allt så väl, så fullkomligt som möjligt, att alla
skola vara nöjda — och tillika en slags instinktlik
känsla af nödvändigheten att skaffa sig icke allenast
sin mans tacksamhet, utan äfven respekt både hos
honom och de andra. Det är ett svårt kapitel för en
ung flicka att på en gång omskapa sig till en duglig
och aktningsvärd husmoder, och vanligen tages mamma
till modell. Detta skulle likväl vanligen misslyckas, ty
mamma har lärt sig att behandla sin man efter hans
lynne — och dotterns man är sällan någon
daguerreo-typ af svärfars karaktär; men mamma tages som
modell i hvad som angår huset, hvaremot allt hvad som
angår den käre gubben beror på egen erfarenhet och
denna fina takt, som nästan hvarje qvinna eger och
utom hvilken hon hvarken är qvinlig eller lycklig.
Just i denna öfvergångsperiod mellan en ödmjuk
och lydig dotter och en älskande, men ändå i sitt hus
mäktig husmoder, var Aurora, hvers tankar voro på
tusende håll, under det att hon arbetade med sin väf.
Kaptenen satt inne i den till väfrum utsedda
kammaren och smålog förstulet åt sin goda hustrus ifver
med den förargeliga väfven; han talade icke utan satt
tyst och lugn bredvid henne och låtsade läsa i en bok,
som han då och då lade ner för att se på Auroras
rödblossande kinder och hennes glädjeskinande ögon.
Ändtligen bröt Aurora tystnaden, ty det hade
fallit henne in att spionera en smula.
"Jag tror du äter gerna bruna bönor?”
”Ja visst, Aurora lilla.”
”Men hvita då?”
”Jo, det också.”
”Kanske mycket gerna?”
"Åja.”
”Bara åja, kanske du inte tyckte om dem i
middags? Mamma påstår att alla herrar så gerna äta
hvita prinsessbönor; ty pappa han blef alltid så glad,
då mamma tog fram sådana och sade: nu kommer
min favoriträtt; mamma var eljest noga om dem; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
