- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
310

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

se om du inte tycker om dem (sorgligt leende), så är
det ej värdt —”

”Jo, jag tänker som pappa.”

”Gudskelof för det, då kan jag rent ut säga dig
att mamma gifvit oss två pund hvita bönor — det
var allt snällt af mamma — hon vet nog hvad som
går åt i ett hushåll. — — — Käre Carl, gif mig den
der tråden — tack, min egen gubbe — tycker du inte
att det är roligt det här?”

”Jo, alldeles förtjusande, min goda Aurora."

”Ja, du skall se att jag skall vara flitig, och
dräl-len blir färdig, låt si? — Jo, i höst. — Vet du, det
är ett mönster som mamma aldrig har väft — ”kors
i kors” med rosetter — du må tro att det vill alltid
sin lilla uträkning till."

”Och säkert har du bråkat ditt lilla hufvud med
det der.”

”Jo, det skall du tro, jag tänkte under hela
lys-ningstiden på den drällen; men slutligen gick det ihop.”
”Hela lysningstiden? Tänkte du ej på mig?”
skrattade Stjernros.

”Jo bevars; men dig var jag säker om; men så
var det ej med drällen, det var ett bråk utan ända.
Käre Carl, kan du knyta der borta? — Nej, låt bli

den der, den — se så — ånej, nu bär du dig så

tåpigt åt; Herre Gud, när karlar skola vända sina
händer till någon nytta, så går det baklänges; tråden
om fingret, se så, slingan, — nå, dra knuten; han gick
upp — ånej, du får afsked; ha ha ha, min lille man,

det der går inte för dig.”

”Jag har inte lärt på konsten.”

”Nej bevars, det ser jag nog, stackars Carl; du
har nog haft det bra knutigt ibland, men det har ej
varit du som slagit knutarne.”

”Ja ja, så finnes det -till all lycka andra, som
kunna slå knutarne”, sade kaptenen med komiskt allvar.

”Nej, Carl, det skall jag aldrig göra”, inföll
Aurora och smekte honom. ”Käre lille gode man, jag
skall aldrig slå knutar på tråden; tro mig”, tilläde
hon och blickade in i hans ögon så ärligt och så
ömt, att han ovilkorligt tryckte en kyss på hennes
panna. "Det slår ändå in som mamma säger, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free