- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
312

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fjortonhundrasked och den är så rät och mjuk att hon
inte äter på tråden — mamma har en adertonhundra;
men den är för otäck.”

”Hvad angår oss dina fjortonhundra och
adertonhundra”, sade prosten. ”Väf du, min flickunge, och
prata ej oss fulla med din lärdom.”

Aurora rodnade lindrigt, ty detta var en slags
förebråelse. — ”Åh, det är inte på skämt, pappa lilla;
men si, det roar Carl så mycket att sitta här —
annars kunna herrarne, om det är något vigtigt, gå in i
förmaket.”

”Ånej, barn, vi bli väl qvar. — Hm, det var sant,
jag har posten med mig. — Ja ja, käre Stjernros,.
de gå på min väska; men hvad tycks, postmästaren
derinne — åh, ingenting gör det; men det är ändå
förböfla mig prejeri. Han har begärt fyra riksdaler
påökning för Lillmalmas brefpost, liksom det blef mera
än förr, då du var i huset; men si nu fick han ett
kryphål och vipps var han framme och ökade på
väskan. Men det gör ingenting; du skall ej skaffa dig
egen väska, ty det vinner bara postmästaren på, derinne.”
”Jag skall ersätta pappa den ökade kostnaden %
sade Stjernros.

”Ånej, ånej, det var inte meningen; men si, det
förargar mig ändå att postmästaren skall sluka dem

— hm, nej, betala får du inte — tjenar till intet; jag
betalar — ha ha ha, ser ni, desto mindre blir arfvet.
Ni må tro att mor der hemma har blifvit riktigt snål,
sedan Aurora flyttade; nu skall allting sparas åt er
och edra barn.”

Aurora lutade ner hufvudet öfver väfven och
rodnade märkbart.

”Nå nå, Aurora lilla, du är ju en ärlig mans
hustru”, fortfor den obarmhertige gubben — ”och
det-skadar inte, att mor derhemma tänker på hvad som
komma skall.”

”Mamma kunde gerna ha annat att göra; jag
begriper inte mamma”, sade Aurora retad.

”Paff, der ha vi det. Jag tror att lilla
kaptenskan blir ond. — Jo jo, käre Stjernros, du får dig
ett likadant huskors som jag — ha ha ha. — Gud
välsigne gumman för hvar stund och för hvar glädje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free