Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon gifvit mig. — Gud låte er lefva så lyckligt som
vi gjort. — Se så, Aurora, titta upp med ögonen,
du behöfver inte titta ned i bommen för din gamle
far."
”Nej pappa, det gör jag intet heller, pappa lilla”,
yttrade Aurora och såg upp glad som förut; ”men
pappa kan gerna helsa mamma, att vi hushålla så
bra sjelfva (eller hvad, Carl?), att hon gerna kan lefva
som förr och utan att spara precis åt oss.”
”Ja, jaha, ska ske, min lilla kaptenska”, skrattade
gubben; men det var sant, med posten; hm, två bref
— det ena, hm, är från Finland.”
Gubben framtog brefven och lemnade dem till
sin måg.
Stjernros såg den finska poststämpeln med en
fläckt örn — hans ansigte mörknade och han drog en
djup suck. — ”Det är från någon kamrat, som stannat
qvar”, sade han och lade brefvet åt sidan. Det
andra bröt han; det Var från Emilia, med bjudning till
Johannas bröllop. Kammarjunkaren hade skrifvit
post-skriptum om samma sak.
”Vi äro bjudna på bröllop hos svåger Gyllenörn”,
sade han till Aurora.
”Jaså, på hvems då?”
”På bröllopet mellan Gustaf Lönner och Johanna
Berndtson.”
”Jaså, systern till målaren, som gjorde den lilla
engeln i Malma kyrka. — Jag har”, tilläde hon
skälmaktigt, ”hört att jag har en rival i kyrkan. — Det är
just vackert att ej kunna gå i Guds hus med sin man
utan att träffa på hans förtjusning.”
”Du har rätt, Aurora, den der flickan håller jag
mycket af”, smålog kaptenen; ”men originalet är
längesedan förbi, der är endast bilden qvar — eljest så —
Gud vet huru det gått.”
”Ja, gerna för mig, käre Carl, du får gerna vara
förtjust i altartaflan — du har mitt tillstånd att vara
kär i den lilla engeln, så mycket du vill — det rör
mig intet; se så, gif mig den tråden, du ser, jag
räcker honom intet. — — — Ser pappa på, så lydig
han är, helsa och säg mamma att min herr man är
%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
