- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
314

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

riktigt beskedlig och lydig, så att man kan hoppas att
hans uppfostran skall lyckas.”

Prosten skrattade och vred litet på kalotten: "Ja
ja, barn, uppfostra du honom, så har min gumma
gjort med mig; Gud vet både hurudan karl jag
blifvit och hur pass jag skött mitt embete — ja, jag
menar i all min vandel — om inte gumman varit. Jag
är eljest gudnås het och orimlig af mig — men se,
det der har hon så sakteligen tagit bort. — Men nog om
det; hm, hvad är det andra brefvet?”

Kaptenen betraktade länge och dystert kuvertet
utan att bryta det.

”Det är från Finland”, sade han ändtligen.
”Någon af dessa tusende verop, som stiga upp ur folkets
hjerta.”

Han bröt brefvet; men studsade tillbaka af
öf-verraskning — och steg upp med häftighet.

”Pappa! — Aurora!” sade han slutligen och
fattade deras händer, ”knäppen ihop händerna och
tacka Gud, tacka Gud, jag ber er; gör det för min
skull.”

Han var utom sig, om af glädje eller tvärtom,
visste han ej sjelf.

”Tacka Gud. — Ser ni”, tilläde han, då han
märkte deras tvifvelaktiga min, ”se, Alfred Berndtson
lefver — han har sjelf skrifvit detta bref.”

Nu förstodo de allt; Aurora sänkte blicken och
gubben tog af sig kalotten; begge knäppte händerna.

Stjernros smålog åt dem och sade efter några
ögonblick: ”Tack pappa och du Aurora, att ni deltaga
i min glädje — ja, han lefver.”

”Hm, Gudilof för det; hm, när han var på
Malma, gjorde han aldrig vårt hus den äran; hm,
hennes nåd, din styfmor Carl, hindrade honom nog att
göra bekantskaper i trakten — och så blef han
förtjust i din syster; hm, det blir temligen kuriöst att
han nu kommer igen, sedan Emilia blifvit gift med en
annan.”

”Ja, det kunde hon allt låtit bli”, yttrade Aurora.
”Det var väl ej så brådt med det.”

”Säg inte så, Aurora; hon lät i detta leda sig af
kammarjunkaren och — säkert är att hon var ett mål

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free