- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
318

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

historia, som skall roa mor, då jag kommer hem i
qväll.”

"Ja, det är alldeles en sannsaga, och gamla Stina
skall få sin glädje af att brodera ut henne”, skrattade
Aurora; "men läs nu, Stjernros.”

"Jag vet ej”, började kaptenen läsa; "jag vet huru
det är; men det förefaller mig, som om Emilia vore
förenad med någon annan.”

”Hvad! — Hm, det var besynnerligt”, utropade
de begge åhörarne liktidigt.

”Någon annan, det förefaller mig så; men ändå
är jag glad; ty hon älskar mig liksom förr. Det
känner jag tydligt och klart i min själ, det ser jag med
min själs ögon — och ändå älskar hon också den
hon tillhör. — Ja, det vet jag, hon älskar äfven
honom; men ej på samma sätt. Denna dubbelkärlek
förefaller mig som tvenne ljusstrålar, som löpa
bredvid hvarandra, utan att någonsin blandas. Tala
derför öppet! Hon är gift? Lycklig maka? Ack, det gör
mig ingen sorg i den sinnesstämning jag är. Helsa
min goda Emilia, hon blir också glad — ja, jag vet
det, endast glad när hon får veta att jag lefver. —
Säg henne också då att jag vet allt — skratta inte

— lill-Stina, det sköna englabarnet på altartaflan.”
”Mjuka tjenarinna”, skrattade Aurora, ”det är
den min herr man tycker så mycket om. — Jo jor
Stjernros, se ej så allvarsam ut, inte är jag jaloux på
taflan heller.”

Men Stjernros hade fallit i djupa tankar och satt
liksom drömmande. Hans ärliga tänkande ögon
blickade med ett mildt smålöje utöfver berg och dalar;
han hade ej hört ett ord af Auroras infall.

”Hm, det är naturligt., hm”, yttrade prosten till
sin dotter, ”att Stjernros inte förgapar sig i ett
må-ladt beläte; men han tycker att det är väl måladt

och det är det också, liksom hela taflan. — Likaväl

kunde han låtit Stefanus få en röd mantel i stället

för en blå; det hade alltid lyst upp taflan mycket

bättre — eller hvad säger du, Stjernros?"

”Jag? Hvad? Jaså, hvad jag säger”, svarade
kaptenen, liksom han vaknat ur en dröm — ”ja, det är
högst eget.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free