- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
321

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anat, och detsamma sker, om genom en händelse
eller en innerligare kärlek för det, som andeligt är,
vi tillsluta vårt öra för verlden och höra pä oss
sjelfva.”

”Hm, det der är rätt grant”, yttrade prosten, ”men
i katekesen står det likväl intet, hm, har du också
sett andar, spöken, efter du så der på tvären tror på
dem.”

”Nej, pappa”, sade Stjernros skrattande, ”jag är
ett alltför stort verldens barn. Jag har ej hvarken
hört eller sett något — och tror också ej derpå utan
bevis. — Det enda jag velat säga är, att det finnes
några skäl, hvarför man ej kan rent af neka
möjligheten af dylika förnimmelser. Vi ha ju ett samvete,
pappa? Hvad är detta annat än en röst inom oss,
ett sinne, som sätter oss i tillfälle att jemföra våra
tankar och handlingar med en högre, en osedd viljas
fordringar.”

”Åja, men det der ha vi af den heliga skrift”,
invände prosten.

”Inte så alldeles pappa, hedningarne hade det
också. Barnet har det lika, om ej mer utveckladt än
vi, ännu då det ej kan fatta en enda redig tanke om
Gud — det är samvete. Det är, om vi så vilja, en
reflekterad bild af oss sjelfve vi se i en andlig spegel.
Då upptäcka vi hvarje vansklighet, hvarje fläck som
der finnes och söka rätta oss. Om detta sinne ej
fanns, skulle ju menniskan alltid liksom djuret blott
rätta sig efter hvad som är nyttigast och ej ha
begrepp 0111 hvad som är rättast. Emellertid finnes det
icke en som ej någongång gått tvärtemot hvad han
ansåg sig nyttigast och funnit sig lycklig att kunna
göra det.”

”Hm, åja, det der är allt bra; men det oaktadt
är din målare en tosing”, sade prosten, ”en riktig
tosing, som går i syne.”

”Det är ganska möjligt, men derföre kunna vi ej
precis påstå, att han har orätt; ty tokeriet är ju
ingenting annat än oordning i en hop minnesbegrepp, i
sjelfva drägten af vår inre varelse.’1

”Jag tycker för min del”, afbröt nu Aurora, ”att
herrarne varit rätt tråkiga begge två. Om inte du

Altartaflan. 21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free