- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
325

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Tack, goda Aurora”, hviskade Stjernros och

slöt det goda barnet i sina armar. ”Tack för din

flärdfria tro, din varma kärlek — tack, tack.”

”Åh, inte att tacka för, kära du, det är min
skyldighet som din laggilda hustru; se så, nu är allt bra,
nu skall jag väfva igen. Gud nåde mig för allt prat.”

Kaptenen var i sjelfva verket en ganska praktisk
menniska, fastän ej så genompraktisk att han ej fann
ett nöje i att forska och öfvertänka ämnen äfven utom
kretsen för hans egen bana. Det fanns för honom
ingenting roligare än att öfverse arbetet och ofta sjelf
deltaga deri. Den lilla trädgården på Lill-malma var
ett föremål för hans egen arbetsflit, och en mosse,

som höll på att utdikas, var ett annat för hans upp-

märksamhet. Men detta intresse gick dock ej så långt,
att han beständigt hade sina tankar ute på mossen
eller midt inne i trädplanteringarne.

Detta oupphörliga tänkande på ett enda ämne,
hvilket många anse för alldeles nödvändigt för att gå långt
i en sak, är dock ej annat för tanken än detsamma
som att dag ut och dag in dra en slipsten för
kroppen. Man blir ej skickligare på längden, utan endast
gör sig till en andlig krympling, som för alltid måste
dra slipsten och ej duger till annat. Det är just
detta eviga repeterande med ett och samma, som
gjort våra handtverkerier så stillastående till dess
menniskor med vidsträcktare kunskaper och större
forskningsförmåga började att blanda sig i saken och
genom sitt nyhetsmakeri gaf fart åt arbetet och
skönhet och varaktighet åt formen.

Sålunda hade kapten Stjernros, oaktadt han
kanske klarare än mången annan uppfattade en
landt-brukares kall, fastän han vid regementet var ansedd
för en skicklig officer och duglig exerciskarl, likväl ej
med hela sin själ krupit in i hvarken ladugård eller
åker eller i exercis-reglementet, utan hade tid öfrig
att läsa ganska mycket, tänka mycket och ändå sköta
allt det der bättre än mängden.

Det var denna öfvertygelse som i synnerhet
tröstade hans goda hustru, som, för allt hvad man hette,
hade sin far till förebild.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free