Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bröllopsfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en hvit klädning, och sedan hon kommer fram, den
gröna kronan och kransen i de bruna lockarne, du
skall se att hon blir vacker.”
I detta ögonblick öppnades dörren och Johanna,
i sin enkla bruddrägt, stod framför dem.
Det var onekligt att hon var vacker och frisk som
en morgonvind, då sol går upp, men hon skrattade så
att de små qvicka ögonen alldeles gömdes inom de
långa ögonhåren.
”Herre Gud, Emilia! Rofvan står på gatan
utanför, familjeasken, förlåt mig, gode kammarjunkare; men
det är omöjligt att låta bli att skratta.”
”Vagnen är rätt bra, lilla Johanna”, anmärkte
kammarjunkaren, som gjort sig alltför mycket besvär
att få den så kallade familjeasken grann, för att ej
finna sig sårad.
”Ja, gudbevars, han är alltför god åt mig, men
bra rolig ser han ut med. Jag kunde ej riktigt se dit
ner, en plåsterlapp på hvardera dörren."
”Plåsterlapp? Det är våra vapen.”
”Jaså, ja, det kunde jag inte se; men tillräcklig är
han likväl för oss tre”, yttrade Johanna och bet sig i
läppen; ”en riktigt bra och stark vagn.”
”Ja, smeden säger att han håller till Rom.”
”Jo jo, det ser han ut till”, sade Johanna; ”nå,
hvad tycker herrskapet, kanske jag ser något ut som
brud ? Vill ödmjukast tro det. — Det är vacker
nättel-duk detta, och så blomstergirlander neromkring, jag
vill ödmjukast tro.”
”Ganska vackert, charmant, du är förtjusande,
lilla Johanna, blott du låter bli att skratta så fasligt
mycket”, yttrade kammarjunkaren.
”Ack, bli inte ond på mig”, bad den sköna
bruden; ”i dag så går allting omkring i hufvudet på mig
— för si, det är inte narri att stå brud heller och om
jag är glad, så är det för att jag får en så bra man.
Ja, Gustaf är en hederlig karl och ser bra ut se’n och
ståtlig, fastän han har träben.”
”Ja, Gud välsigne dig, lilla Johanna”, återtog
kammarjunkaren, ”men tag nu på er kapporna, barn. Vi
få ej vänta längre, klockan är redan åtta. Innan vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
