- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
329

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bröllopsfärden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

äro ute vid kyrkan, är hon tio, och då börjar
gudstjensten och som du vill så blir vigseln i kyrkan.”

”Ja, så bör det vara, i kyrkan, det är så vackert
och högtidligt”, inföll Johanna och skyndade sig att
göra sig i ordning.

Utanför porten stod den så kallade familjeasken,
en tung Berlinare, som i formen allramest liknade en
halfskuren Eidamerost, som hvilade på ett underrede
så långt, att bakhjulen tycktes behöfva fråga
framhjulen, hvart de togo vägen. Gyllenörnska och
Stjern-rosiska vapnen voro målade på dörrarne och
omslingrade med eternell och förgät-mig-ej i en krans.

”Kors, så innerligen grannt”, sade Johanna, då
hon fick se grannlåten på nära håll; ”och eterneller
se’n, och förgät-mig-ej — hvad betyda de?”

”Jo, det vet jag, lilla. Johanna”, sade Emilia och
tryckte sin välgörares-hand.

”Det är en hemlighet mellan mig och Emilia”,
skrattade kammarjunkaren förnöjd. ”Se så, Södersten,
kör nu.”

Det tunga ekipaget ruMade utför gatorna; visst
skakade det en smula, men det gjorde ingenting, ty
de som åkte der voro så lyckliga alla. Den leende
bruden, insvept i en lätt kappa och med ett luftigt
flor öfver de rika lockarne, satt bredvid Emilia, som
också smålog och såg, som fru Ljungsköld skulle
uttryckt sig: ”salig ut.” — Kammarjunkaren, pudrad och
gentil pä sitt vis med den hvita halsduken knuten
högt upp på hakan, hade, oaktadt alla Johannas
protester, intagit sin plats på baklängessitsen.

När de nalkades tullen, mötte de ett briljant
ekipage, som i hastig fart kom emot dem, och då de körde
förbi hvarandra, igenkände de i det granna ekipaget
kammarherren Ljungskölds och hans frus surmulna
ansigten; de drucko begge brunn och det var endast för
helsans skull de åkte ut om mornarne och hörde, huru
lärkan i skyn slog sina drillar, och sågo daggdropparne
glindra i gräset och spindlarnes skiftande silke fladdra
mellan gärdesgårdsstörarne; men det var blott för
helsan, ej för. nöjet; deras nöjen funnos ej derute.

Ändtligen nalkades de den vackra landtkyrkan, der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free