- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
336

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bröllopsfärden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Efter några minuter var Johanna ensam, och
kam-marherrinnan gick skyndande utför gatan.

Johanna återvände till sorgrummet, der den arme
gubben, som genom sin lilla fåfänga, så oskyldig den
än var, förebrådde sig att vara orsaken till allt; men
det framstod ännu ej riktigt redigt; han var liksom
döfvad.

Johanna gick fram till den döda, stack pensén i
den kalla handen och hviskade i örat: ”Din mor ber
dig om förlåtelse för hvad hon brutit.”

Hon tyckte liksom de fina, genomskinliga fingrarne
sakta slutit sig om den späda blomman.

Borta hos kammarherren Ljungsköld var allt tyst
och stilla som i en graf. Solen förgylde väl rutorna,
men de tjocka gardinerna släppte ej in ljuset. Der
var halfmörkt i de stora, förgylda rummen. Men på
en soffa låg kammarherrinnan med ansigtet mot en
kudde. Hon ville gråta, men hon kunde icke. Hon
ville bedja, men hon kunde ej det heller och likväl
brände der i detta ögonblick helvetiska qval i hennes
hjerta.

Ändtligen reste hon sig upp och for med fingrarne
genom de rika, orediga lockarne.

”Så är då försoningens dörr sluten — hon slog
den i lås efter sig — och evigt, evigt skall jag stå
utanför. Jag var så lugn i går, hela dagen, lefde mitt
vanliga lif; då kom olycksposten midt i natten och på
en gång vaknade der upp tusende bilder. De stälde
sig omkring mig, betraktade mig, somliga med ihåliga,
andra med fromma barnaögon. Det var mina
barn-domstankar, det var mina barndomsvänner, som kommo
igen, när offret^föll. Hu! jag fryser — hu — jag
hissnar — Gud! Gud! hjelpe mig. (Skakande hufvudet).
Hu, så tomt det låter. — Gud hjelpe mig arma
brottsling. — Rysligt, det finnes intet mer än ”brottsling”,
som ger klang i rummet. Tyst, kommer der någon?”

Kammarjungfrun kom in.

”Hvad vill du?” frågade hennes nåd häftigt.

”Jag ville blott fråga, om hennes nåd ville bli
klädd. Klockan är nu half sex.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free