Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andans strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon gjorde en våldsam ansträngning att åter bli
lugn. Hon lyckades till en del och sedan hon badat
sitt ansigte i det kristallklara vattnet, som i en vas
stod på bordet och der en guldfisk sam, lyfte hon
åter upp hufvudet och smålog som förr.
”Man skall aldrig kunna säga”, yttrade hon sakta,
med triumferande känsla, ”att jag ej kunnat bära mitt
öde. — Jag är också en Stefanus — jag är större,
starkare än han; se, jag krossas inifrån. Förderfvet,
giftet, förbannelsen gnager derinne, men jag ler ändå
och bär hufvudet högt som han gjorde, som Emilia
gjorde. De sågo dock himmelen öppen — ha! det var ej
svårt — men jag, jag — ser helvetet öppet och ler
ändå — — det der kan man kalla mod.”
Hon syntes åter lugn. Paroxysmen var förbi och
hon tycktes önska mera solljus, ty hon drog upp
gardinerna så långt de -kunde komma, och häktade upp
de tunga draperierna, som hindrade dagern att skär
komma in.
”Se så, nu är här ju trefligt och ljust”, sade hon
och såg sig omkring i rummet, hvars förgyllningar och
brokigt målade tapeter strålade mot henne i sällsam
glans. ”Hvarför behöfver jag sörja? Nej, jag vill
trotsa — jag vet att man hatar mig — ack! det är
en glädje att vara hatad — det är något pikant.
Det der stackars folket, som lefver i fred med hela
verlden, dricker mjölkvassla; den, som bär hat och
förmår förakta det, som kan svinga sig öfver dem
som klandra. — Ha! den dricker salarnes vin
direkt ur drufvan, kan berusas och då får man mod;
då kan man störta fram — likgodt hvar det slutar
sedan.
Jag vill således roa mig och roa mig, så att de
veta att jag har roligt, att de skola afundas mig —
ha, deri består ruset och njutningen — kanske litet
hufvudvärk sedan; men man har dock njutit.” (Piinger
och kammarjungfrun kommer in).
”Bed kammarherren komma hit.”
”Ja, hennes nåd!”
”Han skall bli förtjust att få vara med om leken.
Jag skall låta klokheten fara — nu vill jag icke tänka
mera, det lönar ej mödan — hu! Emilia som dog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
